Tag Archives: Invägning

Bleh.

Bleh.

När MADRS ger ett värde över 20 får det tydligen en påtaglig effekt på vikten för mig. Vanor i all ära, men jag är en gammal hund vare sig jag lyckats sitta på ett annat sätt eller inte under ett kortare tag.

Jag orkar bara inte hålla mot.

Så här ser det därför ut nu.

I kalendern ser vi nu November

Viktkurvan beter sig lite om parabeln hos en kastad macka. Tja, ni vet en flat sten som man kastar över vatten. En bottenstuds och därefter lite lallande med vikten under någon eller några veckor, ny bottenstuds på lägre nivå och därefter lallande igen. 104,4 kg stannade vikten på den här veckan, 0,6kg upp från förra veckan.

Det finns inget skäl till skrik och panik, så klart, men nog sprider sig tristessen en smula. Jag har egentligen inga nya fantastiska planer – jag borde bara fortsätta exekvera alla gamla planer.

Däremot har jag insett att jag definitivt borde dra ned på ostätandet. Det har varit min främsta leverantör av fett, men jag insåg här i dagarna att det kanske inte är helt brilliant att jag stoppar i mig de mängder av kalcium jag får från osten. Så det inte är kalorierna eller näringsinnehåller jag funderar över, utan snarare den potentiella effekten på blodtrycket. Vid det här laget borde jag, kan jag tycka, med de mediciner jag har, den bättre tränade pumpen och med min viktnedgång och kost (som gör att jag binder ganska lite vätska) ha börjat få för lågt blodtryck och därmed medicinutsättning. Jag verkar inte riktigt vara där ännu. Men jag tänker definitivt hålla lite koll på hur mycket kalcium jag drar i mig. Så om jag skulle introducera en ny plan så är det väl den planen.

Det är svårt att tro, men det är tydligen måndag igen!

Det är måndag igen och tiden har återigen bara sprungit iväg. Det känns som om jag har en hel del funderingar som jag vill dela med mig av och poster som jag vill skriva, men det blir liksom inte av. Till råga på allt hinner någon annan i bloggvärlden oftast före. Det känns lite sisådär ibland att ha ett schysst uppslag till tankar jag har eller funderingar jag vill dela med mig av – och helt plötsligt hittar jag bland mina RSS-flöden någon annan som skrivit ganska precis samma sak – och oftast med någon backning för uttrycken – när jag egentligen bara har en fundering.

Så då kan jag ju välja mellan två olika vägar. Antingen så beskriver jag vad jag funderat på och stoppar in en länk till någon annan som beskriver det bättre, mer vetenskapligt eller samma sak fast mycket tidigare – eller så skriver jag det ändå och låtsas som om det regnar.

Det jag pratar om ovan är främst tankar och funderingar om low-carbande eller sötsug eller fettförbränning eller motivation och så vidare. Egentligen ganska lite som handlar om min resa och mina frustrationer eller glädjeämnen. Samtidigt som den här bloggen bara är en säkerhetsventil eller någonstans där jag vill dela med mig av min resa, så vill jag ändå dela med mig av funderingar och erfarenheter så att någon annan kan dra nytta av det. Även om jag inte vill predika att vad jag nu gör är lätt och bäst och så, så kan man tänka sig att jag ger observationer och beskriver erfarenheter så får vem som helst annars där ute bestämma sig själv för vad de vill göra med informationen.

Hur som helst, jag går och bär på funderingar och tankar som vill ut i något media. Ingenting blir ju bättre av att jag inte delar med mig av dem – alltså är det nog mer disciplin som behövs för att åtgärda det jag tycker är ett problem. Jag måste helt enkelt ta mig mer tid för bloggande. Jag menar, hur kul är det att bara skriva något inlägg i veckan. Fast jag tänkte inte börja skriva nonsensinlägg heller med en bild på dagens middag.

Idag fick jag en promenad med min gode vän och före detta kollega Sven och vi ska nog förlägga lunchen till promenader på måndagar. Han vet det inte ännu, men jag ska se om det går att utöka antalet lunchpromenader till flera gånger per vecka. De punkter vi hade på promenadagendan fick bordläggas då det fanns så pass mycket annat att prata om. Till nästa måndags agenda finns alltså punkterna molmassa och majonnäs kvar.

Nu när jag tänker på det, så är ju det här kanske just ett sånt nonsensinlägg om jag inte presenterar dagens invägningsvikt!

Ännu ett fall framåt och målet är igen lite närmare. 103,9 kg stannade vikten på idag och det får bli ett kvitto på att jag håller mig bättre med LCHF än vad jag gör på paleolitisk kost. Jag hade också fram till helgen ett rejält sötsug och fick aldrig någon riktig mättnadskänsla oavsett hur jag betedde mig. Både nyss nämnda Sven och min fru gissade, oberoende av varandra att det inte alls var omöjligt att det hade med glukosbelastningstestet att göra. Att baksmällan kan låta sig dröjas och att sockertrollet kan väckas ur sin dvala. Jag köper, tills vidare, deras resonemang – jag har trots allt ingen bättre teori. Under lördagen tröttnade jag hur som helst och fettladdade rejält med ett flertal kaffekoppar med rejäla klickar smör. Då gick det till sig. Jag kände mättnad, hade inget sug efter vare sig socker eller någonting annat att tugga på. Det spräckte också möjligen min barriär.

Framgent är det så absolut lite kolhydrater som möjligt som gäller. Och mer motion, både i vardagsrum och på en trottoar nära dig. Det blev inte så mycket av den varan under den gångna veckan, så det är bara att ta nya friska tag. Ska jag kunna göra handstående armhävningar när viktmålet är klart, måste jag nog börja förbereda mig redan nu.

Lite annan statistik. Jag har nu hållt på i 31 veckor och med dagens vikt har jag tappat 25,6 kilogram (målet är 48 kilo, så 22,4 kg återstår av viktnedgången). Det ger en medelförlust av vikt per vecka på 0,83 kg per vecka. Så även om jag kan tycka att det står väldigt still ibland, så är det trots allt en ganska hög takt.

Så, inte många kilo kvar till tvåsiffrig vikt och möjligheten att väga in i -100 kg. Kaffe med smör, bacon, ost och lite mer motion får visa vägen. Så här ser grafen ut nu, 31 veckor efter start:

 

Och så invägningsposten och den närmaste tiden.

Japp, paleoexperimentet är nu över. Jag har tappat bort hungers- men dessvärre också mättnadskänsla. Det funkar inte för mig. Det resulterar bara i att jag överäter. Med en så pass fettfattig kost som paleolitisk kost ändå är, så blir det dyrt eller kolhydratrikt att överäta.

Tillbaka till mina mejeriprodukter och “så mycket fett jag vill ha eller behöver”. Samt att träningen nu ska igång igen. Men nu lite mindre promenader och desto mer styrketräning. Jag har dragit på det och inte förberett mig riktigt som jag borde, men nu är gränsen nådd. Det kanske innebär att jag tappar vikt långsammare om jag helt plötsligt bygger muskler igen, men det går bra. Omformande av kroppen tar lite tid och förstör ren viktnedgång. I alla fall tills man når den tröskeln då muskelvikten i sig ökar förbränningen. Och förstås, själva träningen som kommer att vara tung, kommer också att göra sitt för förbränningen.

Jag har inte gjort någon definitiv plan och periodisering. Det kan gott få vänta, jag måste ändå förberedelseträna en stund innan jag måste hyperfokusera.

Vikten den här veckan stannade på 105,3, vilket är ett kilo upp från förra veckan. Ett resultat av överätande – och då för mycket kolhydrater. Majoriteten från frukt och grönt – men det är kolhydrater likväl. Det ger oss en graf som ser ut så här:

En vecka med paleokost avverkad. Experimentet får fortsätta!

Nåja, så mycket energi och entusiasm har jag inte till övers för paleolitisk kost. Det känns oerhört drygt att behöva slänga fram stekpannan så ofta som jag gör, bara för att få någon mat i magen. Sallad utan dressing blir, tja, sisådär. Jag saknar mjölkprodukter något oändligt och tja, saltet – det fuskar jag ärligt talat med.

Så det är inte helt renlärigt och det känns ganska omständligt, men det är en kost jag kan stå ut med en stor del av tiden och min fru likaså.

Ja, alltså, jag kan både stå ut med kosten och min fru – men i det här fallet menade jag faktiskt att frugan tycker det är ok. Vi kom överens om att försöka köra en vecka till utan att jag går bananas, bildligt talat.

Det har gått trögt med vikten hela veckan. Det känns som om jag har haft ganska lite aptit, just för att maten inte känns så aptitlig, men jag har förstås ätit ändå när jag blivit tillräckligt hungrig. Därför är jag lite fundersam varför inte vågen har rört sig på hela veckan. Att jag har ett energiunderskott är helt självklart utifrån de beräkningar jag gjort. Så jag hade inga stora förhoppningar när jag klev på vågen idag.

Men nu har jag kommit halva vägen på resan.

Som man kan se i grafen nedan, den blå kurvan har nu glidit under 104kg, det vill säga, sedan start har jag tappat över 24 kilo och mindre än hälften återstår. Tja, faktum är att tappet blev rejält. På den nya vågen vägde jag 104,3kg. Hursomhelst innebär det förstås att jag ska uppdatera den här tabellen:

[table id=1 /]

Och så viktgrafen.

Nu är det bara resten kvar…

Måttkurvan är förstås likvärdigt intressant. Det går åt rätt håll men ja, halvvägs är nog bara förnamnet.

Det kan vara så att midjemåttet ska vara ännu lägre, men jag har svårt att slappna av på så vis att jag kan få ett exakt mått, och även med ommätningar så når jag inte riktigt något konsekvent värde. Så jag lade på någon cm för att kompensera för att jag kanske drar in magen när jag faktiskt inte ska göra det.

Jag tänkte också presentera den tredje grafen som visar på BMI, LBM och kroppsfett. BMI är ju det där trasiga värdet som bara funkar som varningssignal om man är överviktig på grund av fett och som blir fett missvisande om man använder det på tränade personer.

LBM är Lean Body Mass, en uppskattning av vad kroppen skulle väga om man har 0% kroppsfett. Används i en del sammanhang för att uppskatta vilket proteinintag man verkligen behöver. Det vill säga, om jag ska beräkna 1g protein per kilo kroppsvikt är det tillräckligt om man utgår från LBM och inte tittar på den totala kroppsmassan. Tja, eller så resonerar en del tänkare om näringslära. Själv äter jag gärna kött till att jag är nöjd – men undviker så långt det är möjligt att äta under 75g protein per dag.

Det tredje värdet är då en uppskattning av min fettvikt. Vikt som jag kan tappa – till en viss gräns. Som man är man hyfsat deffad under 8-10% fettprocent (upplever jag) men man kan förstås ligga ännu lägre. Det är för mig inget mål. Baserat på tabellen nedan kanske jag skulle hålla mig på ungefär 79kg som målvikt. Ungefär 72kg LBM med 10% kroppsfett = 79kg. Det tycker jag är nära nog den målvikt jag har på 80kg. När jag väl är där får vi se hur fördelningen ser ut och om jag tycker att jag ser tillräckligt bra ut naken.

Och resten löser sig nog med träning och så. Jag tänkte nog inte forma kroppen färdigt med endast diet. Nu låter det här förstås ganska ytligt, och det är det så klart. Men jag är relativt säker på att om jag lägger på det som ett extra mål, så ökar nog chanserna att motivera mig hela vägen. Att jag inte ska ha typ 2 diabetes eller behöva blodtrycksmedicin är förstås det två absolut viktigaste målen i nära tid.

Så här ser hur som helst kurvan ut för BMI, LBM och Fett%

Den säger, i princip att jag har tappat 14kg fettvikt och 8kg muskelmassa. Det känns inte riktigt så, men det är förstås svårt att säga. Värdena baseras på formler som tar in vikt, längd och midjemått. De blir så klart ganska fyrkantiga och saknar en massa faktorer. Men jag tror ärligt talat inte mycket mer på bioimpedansmätningar i form av vågar och så. Jag samlar och beräknar värdena mest för att de är enkla att slå in och stoppa in i en graf. Att även dessa visar progress i ganska hög grad räcker långt för mig.

Så vad händer nu? Ett verklighet delmål är passerat och måste firas! Tja, det blir en bordsbokning på Saffran denna vecka eller nästa någon kväll då det är lugnt och tomt. Kan man välja tapas själv kan man göra bra val. Och det är ju gott med friterad bläckfisk, patatas bravas, färskostfyllda pimieñtos, vitlöksfrästa räkor. Hmm, det kanske blir lite begränsat även där, men … räkor är ju gott!

Nästa viktmål är 101kg. Då passerar jag under 35 BMI, vilket tar mig från kategorin skitjävelfet till jävelfet.

Nästa måndag blir det glukosbelastningstest. Jag ska fasta inför testet och det är så liten mängd jag ska få i mig så jag väger mig nog efter testet. Jag ska fronta idén om att om jag ändå ska stoppa i mig socker, kan jag inte få ta med mig en vetelängd eller radiokaka. Jag tror inte att de köper den idén tyvärr.