Tag Archives: IFTTT

En av så många sjukdomar i vårt “civiliserade” samhälle.

Det känns redan på förhand som mitt tyckande i det här inlägget kommer att bli ganska hatfullt. Hat är ett starkt ord, men på något vis tycker jag att det starkare beskriver de känslor som uppstår i min mage än alternativ som “ogilla” eller “avskyr”.

Någonstans har det gått väldigt fel i vårt samhälle. Den här gången skyller jag främst på vänskapskorruption eller bara ren och skär inkompetens. Jag tror jag börjar med mina egna erfarenheter och anekdoter.

Under mitt snart 20-åriga arbetsliv har jag stött på en stor andel inkompetenta chefer. Sådana där som får ett ansvar (som de tar alldeles för lätt på, eller som de driver in absurdum) och ett mandat (som de antingen inte vågar nyttja, alternativt exploaterar på vidriga vis). Gemensamt för dessa är att de inte litar på sin omgivning, kollegor på samma nivå likväl som underställda. Dessa chefer har blivit itutade, antagligen vid tjänstetilldelningen, hur tungt de ska känna att ansvaret vilar på deras axlar. De känner en skräck för att göra fel och behöva stå till svars och utövar därefter, regelmässigt snarare än undantagsmässigt, en kontroll på sina underställda för att inte tappa greppet. Ett grepp som de aldrig kommer att ha eller få. Det är en ytterst korkad idé att en chef ska kunna kontrollera sin omgivning för att kunna uppvisa en god fasad uppåt i organisationen. I normala fall tappar dessa chefer snart sin kontroll, vanligtvis också främst sina kompetenta anställda.

Alternativet till att de anställda inte lämnar sitt arbete skulle kunna vara för att det finns tillräckligt med kompenserande faktorer för en usel chef. Det tenderar då till att chefen ses som en marionett inte värd att ta på allvar samt att produktionskapaciteten hos den anställda gravt sjunker, för att landa någonstans omkring en bottennivå av vad som är acceptabelt i den lokala företagskulturen.

Under mitt snart 20-åriga arbetsliv har jag sett detta upprepas på så många olika ställen, och under så många chefer. Dessvärre diskuteras det inte. Det är ju svagheter eller inkompetens som då skulle belysas.

Frågan är hur dessa chefer faktiskt får dessa jobb, och hur dessa chefer känner sig nöjda med sina anställda? Jag vet inte, jag är tillbaka till vänskapskorruption. Eller kanske minsta-motståndets-lag. Man gör det man måste för att göra organisationshierarkin uppåt tillräckligt nöjda. Och så blir det bra så.

Nog om chefer som aldrig borde ha fått bli chefer. Nu till ekonomer och controllers. De som borde vara rådgivande men på något vis faktiskt är de som bestämmer. De som alltid vill införa mer kontroll, mer mätvärden och mer administration där det i praktiken inte borde finnas. Dessa personer har ett synfält som är begränsat i bredd och i längd. Som att rulla ihop en strut av ett A4-papper och därefter sätta den konens botten mot ansiktet.

Man tittar på kvartalsrapporter och drar slutsatser av det. Man planerar budget för ett år i taget, möjligen med prognoser på längre sikt. Men den stora bilden tas aldrig riktigt med. Investeringar är aldrig investeringar utan det är tärande utgifter. Allting ska kunna räknas hem, men då är det i bokföringspärmarna det ska synas, för abstrakta, eller mänskliga, värden har eller får aldrig någon större tyngd.

Överhuvudtaget råder det en generell brist på långsiktigt eller holistisk tänkande eller planerande. Antagligen för att vi lever i en värld med kvartalsrapporter och årsbudget. Med beslutsfattare som är fega, rädda eller helt enkelt oförmögna att lita på kompetenta rådgivare.

Då och då dyker det upp någon som tänker lite större och lite längre. De drunkar som oftast i ett brus av trams. Även om jag inte är något större fan av dubbelmoralens huvudorganisation¹ Lärarförbundet, så publicerade de en artikel som berör mycket av det jag skrivit ovan, men också det utanförskap som kostar samhället så in i helvete mycket pengar – förutom då förstås, att det misshandlar människor på ett sätt som inte borde höra hemma i ett samhälle som anser sig vara civiliserat.

Läs den här artikeln, är ni snälla. Generalisera idéerna som finns i den och ta med till din egen arbetsplats. Höj blicken lite och se ett längre och större perspektiv. Gör en konsekvensanalys som löper över 5, 10 eller 20 år, och försök förutspå vilka ändringar vi kan göra idag? Det behövs visionärer och rådgivare. Är vi fler kanske vi kan betrygga och påverka en hjord av svaga chefer, med ekonomer som backar upp dem, som sätter stopp för innovation eller långsiktighet.

För övrigt borde tidrapportering, i möjligaste mån, skrotas. En större form av missförtroende mot en anställd kan jag nästan inte tänka mig.

¹) Lärarförbundet är den fackliga organisation i Sverige som accepterar medlemmar som arbetar inom skolväsendet men som inte har lärarbehörighet. I varje ledare (lätt raljerande) under det antal år som jag var medlem så uttalade man sig å det starkaste att obehöriga lärare är en av källorna till skolans undergång. Att generalisering är en ganska dum grej, skulle man ju kunna hoppas att skolade akademiker hade lärt sig att identifiera och undvika.

Under mina år som lärare stötte jag på ett antal behöriga lärare som jag verkligen hoppas inte får sin licens eller tappar den så fort som möjligt på grund av deras vidriga människosyn. Dessa lärare tenderar också att vara minst benägna att vilja att eleverna ska få sätta betyg på sina lärare. Jag ser ett samband. Det skulle vara roligt om det utfördes en studie på det.

Dagens WTF (What The Fuck) – när världen är lite lite för knasig.

WTF 1

I godan ro, kanske i glada vänners lag, så går du på en välrenomerad restaurang för att inta en bit mat. Det är ingalunda någon sylta så du förväntar dig självfallet ett, minst, adekvat bemötande och bra mat.

Men det slumpar(?) sig så att servicen inte motsvarar dina förväntningar – faktum är att du upplever dig vara ganska dåligt bemött, kanske nonchalerad, eller får dina frågor besvarade på suckande utandning. Det blev helt enkelt inte en så bra upplevelse som du hade kunnat hoppas på.

Idag är det enkelt att skriva en recension och få den spridd. Facebook, Foursqare eller Yelp har alla enkla mobila lösningar för att identifiera en plats och skriva vad man tycker om det. Men uppenbarligen ska man vara försiktig med att göra det. I just exemplet ovan så handlade det om en vanlig matbloggare från Frankrike. Läs själv, vettja.

WTF 2

Jag har antagligen inte nått sådan mognadsgrad när det gäller tolerans och förståelse att jag kan förstå resonemangen fullt ut i denna historia, men nog är det någonting som är knas här.

För kontentan för den åtalade är att är man tillräckligt skvatt galen, fullständigt otillräknelig, kan man inte ställas till svars för sina handlingar. Det tycker jag idag kan förefalla helt orimligt, men jag kan ändå ha viss förståelse för resonemanget. Jag har inte kollat upp vad juridiken säger om andra sammanhang där en person som begår brott inte har varit helt medveten, t ex sömngångare. Men visst, jag kan förstå, i någon mån, att man kanske inte ska kunna lastas med att ha haft fullt uppsåt.

Men ur offrets perspektiv blir jag helt förvirrad. Jag kan alltså bli nedhuggen, var som helst, när som helst, utan att någon står till svars. Jag får inte ens rätt till skadestånd. Om den skvatt galne, i det här fallet, faktiskt inte är i en psykos 100% av tiden, så måste ju även denne person troligen känna någon form av ånger. Å andra sidan, den teorin baserar jag ju på att alla människor har något gott i sig.

Som Bodström tänker, så vill han ställa sjukhuset till svars. Det kanske finns en poäng i det, att rutiner måste granskas och förändras. Man får ju däremot inte något svar på hur förloppet gick till, det kanske inte skulle ha hjälpt ändå. Eller det kanske hade varit en polis som blivit manglad, eller en psyksjuk patient som istället blivit manglad av polisen.

Men för mig blir situationen i sin helhet ett ända stort WTF. Att man kan bli nedhuggen på öppen gata (eller stängd korridor) och rättsväsendet anser att “Det är väl helt ok. Bit ihop.”

 

Leva för evigt. Är det en bra idé eller inte?

The identification of the DNA markers associated with aging has brought us one step closer to the ever-elusive Fountain of Youth. UCLA geneticist Steve Horvath just published details about the discovery, and says that this could actually lead to drugs that reverse the process of aging.
via Pocket http://gizmodo.com/discovery-of-dna-biological-clock-could-get-us-closer-1449089144

Att leva för evigt kan låta både som en intressant och en ganska dålig idé. Det beror förstås hur resten av parametrarna ser ut. Om jag åldras till dess jag är 80 år gammal och därefter skulle få evigt liv, med befintlig kropp, tror jag det skulle vara ganska trist. Att stanna åldrandet vid 17, 25, 30 eller 40 års ålder? Senare? Tidigare. Ja, då blir det förstås en annan sak.

Hur skulle åldrandet stoppas? Man sliter lika mycket på organen som tidigare? Det vill säga, man kommer, även med måttlig alkoholkonsumtion dricka sönder levern? Eller röka sönder lungorna? Eller kan man förutsätta att organ regenereras? Slitage repareras löpande?

Förutom att kroppens funktioner förändras med åldrandet – det blir svårare att få effekt av konditionsträning när man blir äldre, utsöndringen av tillväxthormon minskar dramatiskt och så vidare – vilka effekter skulle det kunna få på lång sikt? Blir det fantastiskt träligt då att bli till åren gammal, men till kroppen vara 27? Går det ens att få det ena men inte det andra? Kommer tillskansad ärrbildning att vara omöjlig för kroppen att reparera?

Jag tror, spontant och just nu, att jag inte skulle ha någonting mot att inte åldras. Så länge kroppen inte blir en alltför hindrande faktor. Jag skulle kunna tänka mig att ha oändligt med tid för att lära mig spela alla instrument, kunna alla språk och konstformer. Att läsa alla böcker och samtala med alla människor. Se och besöka alla länder och så vidare. Så länge sinnet kan växa och utvecklas så finns det inget skäl att behöva slänga in handduken kan jag tycka.

Fast det är säkert så att när man lärt sig det 34:e språket och lärt sig spela valthorn så kanske man är nöjd och en smula uttråkad. Men då kanske man kan utnyttja rätten att själv bestämma när man vill avsluta sitt liv. På sina egna villkor.

Så klart finns det mängder av andra faktorer att ta hänsyn till. Befolkningsexplosion och näringsbrist. Å andra sidan så kommer mängden arbetsföra människor att öka. Men helt klart finns det gränser någonstans som man slår i.

Vad tror du?

Styra antibiotika med ljus?

As we continue fighting the most dastardly pathogens with new and improved antibiotics, the list of antibiotic-resistant bacterial strains only grows longer—leaving us somewhat helpless against the threat of superbugs.
via Pocket http://gizmodo.com/next-generation-antibiotics-could-be-turned-off-usin-1442655788

Ok, jag är inte helt säker på hur det här revolutionerar slaget mot oönskade bakterier men det är, om man inte ser till någonting annat än tekniken, rätt fränt. Tanken är att en viss typ av antibiotika, vilken har funktionen att blockera bort så att bakterierna inte kan fortplanta sig, ska kunna aktiveras med ultraviolett eller infrarött ljus. Det låter lite osannolikt, den här fantasin jag har, men tänk om man kan få en jättespruta när man är skitliten (typ 6 månaders pyttebäbis) med drösvis med olika former av antibiotika. Alla utformade för att hantera olika typer av bakterier det är mer eller mindre vanligt att man dyker på under livet. Vid tecken på infektion som är tillräckligt störande, hoppar man in i en ljusdusch, på din lokala vårdcentral eller motsvarande. Direkt aktivering av antibiotikan och fighten mot bakterierna börjar.

Nu betvivlar jag att antibiotika av de här slagen kan simma omkring i kroppen i åratal utan att de försvinner på ett eller annat sätt, men man kan ju fantisera i alla fall. Antikroppar kan ju simma omkring i kroppen bra länge – det kanske finns någon gemensam funktionalitet man skulle kunna dra nytta av.

Boom goes the HIV molecule…

We’ve made huge advances toward conquering HIV, the immune-system-crippling virus that causes AIDS. But this disease still exists, causing nearly two million deaths annually, in large part because the virus develops drug-resistant mutations so quickly.
via Pocket http://gizmodo.com/a-new-frankenstein-molecule-makes-hiv-cells-self-destru-1350143672

Jag har alltid gillat när kroppsfientliga organismer inte får chansen att attackera eller ta över kroppen – eller ersätta kroppens naturliga funktionalitet. Jag gillar extra mycket när främmande och fientliga organismer exploderar eller manipuleras till att detonera utan övriga skador. Det här verkar vara (ännu) en sådan metod. Jag håller naturligtvis tummarna för att det här är en framkomlig väg att komma närmare utrotande av denna farsot.