Monthly Archives: February 2015

Dag 1 – 18 timmar.

Ännu har ingen människa dött, eller ens tagit fysisk skada. Än.
Blodtryck 124/74 efter jobbet.
Inga större abstinens-ryck. Tagit två sprayduschar nikotin under dagen. Ingen hicka. Fortfarande vidrigt.
Det går mycket bättre än förväntat. Peppar, peppar.

Försök att sluta med tobak, tagning 893.

I kväll kastas min sista snusdosa, igen. Ja, jag har försökt sluta en gazilion gånger tidigare. Ibland har jag kunnat hålla upp längre tid, oftast inte lång tid alls. Den här gången provar jag ett annat stöd än tidigare; en tobakssköterska på min hälsocentral. Jag blev remitterad till henne efter mitt 40-års-hälsosamtal i höstas. Jag träffade henne veckan som var och pratade runt lite om strategier och tillvägagångssätt.

Vid alla mina tidigare försök, utom vid ett, har småätandet och en hiskeligt kort stubin varit mina värsta problem. Vid det senaste försöket, förra året, drabbades jag av en gastkramande ångest. Jag ljuger om jag säger att jag inte är lite nervös för ångestattacker även denna gång – men nu har jag en viss beredskap för det, stöd av fru och barn samt strategier för att hantera det, om det skulle inträffa. Ja, jag har strategier för alla kända abstinensbesvär den här gången. Det måste uppstå någonting helt nytt för att jag ska bli satt på pottkanten – men även då tar jag stöd från familj och nyss nämnda tobakssköterska.

Det har nu gått nästan en månad sedan jag skrev senast. Men det händer ju inte så mycket med min hälsoresa nu, och jag vill egentligen inte blogga om allting annat som händer eller jag funderar på. Därför blir det ju inte så mycket. Men nu blir det en annan sak, så klart. Jag vet inte om det kommer att hjälpa att skriva av sig, men jag tänker i alla fall försöka rapportera hur det går.

Det finns två poänger med tobakssköterskan som ger mig lite fördelar. Jag misstänker att mitt blodtryck och min puls kommer att minska en hel del – kanske till och med drastiskt. Att ha en hotline in på hälsocentralen ger lite bättre möjlighet att få mina mediciner justerade – kanske i lite högre tempo. Jag tänker själv ta morgonpuls och blodtryck för att se om det händer något. Kanske också på kvällen – då jag vet att det skiljer sig åt en del.

Den andra fördelen är förstås att jag kan få tillgång till andra hjälpmedel, som t ex Champix. Jag tänker prova utan den behandlingen till att börja med, men om det går åt skogen, har jag i alla fall enklare väg för att kunna få chansen att prova.

Så förutom att jag har en tobakssköterska att svara upp mot (och inte vill göra besviken) så tillkännager jag det även här. Dels för att jag ska hållas ansvarig för mitt försök, men också för att på förhand be om ursäkt för att jag kan komma att vara ovanligt stingslig de närmaste veckorna.

Jag gav mig själv fem dagars förberedelsetid. Jag vet inte riktigt om jag utnyttjade tiden maximalt. Det är ju redan söndag. Sista dagen. Men undermedvetet vet jag förstås att det här är sista dagen och i morgon är det den första dagen. Det räcker antagligen som förberedelse hoppas jag.

Andra hjälpmedel då? Jag hoppar över nikotinfri snus. Att bryta vanan av att stoppa någonting under läppen kan vara en framgångsfaktor. De gånger jag lyckats bättre vid tidigare försök har det gått ganska enkelt att bryta med just den vanan. Så mitt beslut, efter diskussion och inrådan, är att göra så även den här gången.

Nikotinhjälpmedel då?

  • Plåster suger. De trillar av, eller så får jag använda sporttejp för att få dem att sitta kvar. Det kliar och irriterar. Dessutom blir jag av med hår där jag använt sporttejpen. Pass på det.
  • Tuggummi är ohyggligt mot mina käkar. Jag tuggar tills jag har så mycket mjölksyra att det bara inte är roligt. Det KAN bli ett alternativ framgent. Nikotin som kroppen kräver, men där jag levererar det med obehag kan vara en framgångsfaktor.
  • Sugtabletter. De är kung. Det är gott med mint och de går att knapra som godis. Livsfarligt och något jag låter bli. Det är för enkelt, för praktiskt och finns egentligen inga nackdelar förutom kostnaden.
  • Munspray med nikotin. Det är satans påfund. Det smakar rysligt, framkallar oftast hicka och är obehagligt. Men det är väldigt snabbt upptag. Perfekt och det hjälpmedel jag valt. Det tar udden av beroendet snabbt och jag kommer, vid varje tillfälle, att dra mig för att använda det.

Önska mig lycka till, jag kommer antagligen att behöva det. Och när jag skriker åt dig, så menar jag antagligen precis vad jag säger, men jag beklagar ändå. 😉