Men den riktiga resan då?

Så förutom mina andra sjukvårdskontakter här under hösten tog jag också chansen att göra min 40-årskontroll på den lokala hälsocentralen. Mestadels för att jag inte haft någon riktig kontroll av socker och blodtryck på över ett år, men också för att se om det fanns någonting intressant som kunde tillföras informationsmässigt.

Veckan innan besöket lämnade jag därför blod efter 12 timmars fasta och vid besöket fick jag spontanlämna ytterligare blod för att mäta p-glukos (dvs icke fastande blodsocker). Det överraskade mig och det skrämde mig också. Den natten hade nämligen varit ganska lång och kylskåpet ekade tomt. Taskig planering. Den natten tog jag också det tvivelaktiga beslutet att äta lite glass. Några veckor tidigare hade jag bjudit på ett glasspartaj och gjort en kaffe- och kardemummaglass, en glass min fru inte äter. Så, med ekande kylskåp och tvivelaktig moral, så blev det en glasskula. Inga extravaganser eller något frosseri, men trots allt, mer socker än vad jag borde stoppa i mig. Det var ungefär fyra timmar mellan glasskulan och blodprovet.

Det var en dietist jag skulle träffa. Jag hade stålsatt mig för en föreläsning om fullkorn och tallriksmodell. Kritik över min kosthållning och att jag normalt hoppar över både frukost och lunch (med intermittent fasta 16:8 blir det så för mig).

Så jag lämnar mitt blod och håller andan inför resultatet. 5,9 i blodsocker. Och jag jublar. Gränsvärdet man ska hålla sig under för icke-fastande blodsocker är 8,1. Mitt fastande blodsocker var 4,3. Den övre gränsen där är 6,1. För 2,5 år sedan, dagen då min resa startade hade jag 11,8 i socker fastande. Med dessa värden har jag inte längre typ  2 diabetes. Men det har jag ju fortfarande, den är ju bara kostbehandlad. Men det är mycket mindre diabetes än vad jag trodde. Risken är fortfarande stor att om jag blev utsatt för ett glukosbelastningstest igen, så skulle min diabetes återigen visa sig – men det här resultatet är långt mycket bättre än vad jag förväntade mig. Det var också i den stunden jag släppte hela min stålsättning. För det spelade ju liksom ingen roll vad hon sade efter det. Vad jag gör fungerar, klart och tydligt. Jag fick för övrigt inga bannor eller uppmuntran att äta mer fullkorn. Men min insulinresistens har minskat. Underbart.

Det har också min vikt gjort. Jag har inte publicerat några grafer på länge, och ämnar inte direkt att göra det heller. Senast jag uppdaterade om vikten var här, den 2/6 då jag gled från tresiffrig vikt till tvåsiffrig. Sedan dess har jag tappat i runda svängar 8 kg till och ligger idag ungefär omkring 92 kg. Mitt gamla mål var 79,5 kg (dvs en total viktnedgång på 50 kg), men jag misstänker redan nu att jag kommer att justera det ännu lägre när jag väl är där. Vi får se, under tiden går resan vidare!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *