Varför skriver jag utlämnande?

Efter att jag länkade gårdagens post till Facebook fick jag en kommentar av min datorklubbskompis, kollega, exkollega och sedan återigen kollega Janne om att jag skriver utlämnande och naket. Och det gör jag ju också, på eget val. Men varför jag gör det är förstås (för mig) ganska intressant att fundera över.

Jag börjar att utgå från mig själv och vad jag tycker om att läsa. Jag tycker om nakenhet. Mer, faktiskt, när det är känslor som är nakna. När man får vara lite under skinnet och kanske få lite förståelse för vad som händer under huven. Det kan vara debattartiklar, böcker/biografier eller bloggar. Jag är tämligen ointresserad av analyser av popkulturella fenomen (läs t ex sport eller musik) om det inte slår an lite mer djupgående strängar. Ett sportfan som beskriver hur fotbollsintresset grundades i barndomen av den närhet som skapades med en förälder som alltid såg matcher från ståplatsläktaren gör mig mer intresserad än någon som bara tycker någonting om en enskild idrottstävling. Helt enkelt när människan är i centrum och inte popkulturfenomenet.

Jag gillar dock matbilder, i allmänhet, och antalet matbloggar jag följer är förstås bra många fler än någon annan genre av bloggar.

Så, av det skälet kan jag välja att skriva en typ av blogg som jag själv skulle vilja läsa. Men det här är förstås inte det enda och inte heller det viktigaste skälet till att jag skriver som jag skriver.

Ett annat möjligt skäl är sekundärvinsten av att skriva naket, att jag får sympati, vänliga ord eller annat stöttande. Att jag skulle söka uppmärksamhet och beröm eller tröst. Och den här delen kan jag inte utesluta. Det känns inte som att jag gör det medvetet, men någonstans vill jag nog, precis som alla andra människor, bli sedd och uppmärksammad. Problemet är förstås att jag är ganska dålig på att ta mot beröm eller sympati. Men även där triggar säkert någonting undermedvetet som ger mig någon form av artificiell upplevelse av att jag skulle ha betydelse. Jag tänker hur som helst vara varse om det som psykologin kan kalla sekundärvinst och kontinuerligt utvärdera om skälen till att jag skriver börjar skifta i alltför hög grad mot att bara vara ett uppmärksamhetssökande.

Det främsta skälet till att jag väljer att skriva utlämnande är att försöka sätta ett exempel, att försöka vara en förebild. För det är ok att inte vara perfekt. Det är ok att inte vara felfri. Det är ok att vara skadat gods. Och även om jag förstår varför människor vill bibehålla en fasad av att vara orubblig och odödlig så är det inte så i verkligheten. Alla vet innerst inne om att det är så. Både när det gäller en själv och när det gäller andra.

Jag tycker att det är synd att det är så. Jag är inte perfekt eller felfri. Jag har så många skavanker och brister att det ens är svårt att räkna upp dem alla. En bra dag orkar jag göra så gott jag kan, andra dagar når jag inte ens upp till någonting halvhjärtat. Jag är inte ensam om det. Det här är någonting som alla lever med i en eller annan form. Skavankerna skiljer sig så klart åt mellan olika människor och en del är naturligtvis mer eller mindre drabbad och förstås också mer eller mindre utrustad för att kunna hantera vad det nu är som händer.

Men att man inte är ofelbar borde inte behöva vara en hemlighet. Om fler människor skulle vara öppna och ärliga skulle vi skapa ett klimat, i hemmen och på arbeten, där den slitna klyschan “högt i tak” faktiskt skulle kunna bli verklighet. Det är också där vi skulle kunna föda empati över sympati, förståelse och kunna bemöta andra människor på ett ansvarstagande och moget sätt.

En kort bisats, vanligast i jobbsammanhang, är något i den lite mindre skalan; att kunna erkänna när man inte kan eller behärskar saker och ting. Jag respekterar alltid den som säger “Det här har jag inte riktigt koll på.” mycket mer än den som kommer med en halvlögn och som strax efter kan synas. Jag lärde mig det här för kanske 8 år sedan, att det inte bara är ok att erkänna att man inte kan eller förstår, det är också enormt befriande att få erkänna det – och den typen av nakenhet skapar respekt. Och det blir också mycket enklare att be och få hjälp.

Både i min roll som idrottsledare och under den tiden där jag jobbade som lärare använde jag mig av öppenhet eller nakenhet för att sätta tonen på ett träningspass eller en lektion om det fanns skäl till det. Om jag kom till passet eller lektionen och var stressad, mådde dåligt eller var trött öppnade jag oftast med att berätta just det. Med att be om lite förståelse samt förklara  varför min energinivå inte var på topp och själv också be om ursäkt för att jag själv kanske inte kunde topp-prestera som ansvarig.

Effekten blev så klart, med tiden, att elever eller tränande var lika öppna gentemot mig. Om de hade en dålig dag av något skäl, kunde de berätta det utan att behöva hålla inne med det och kanske bli utagerande i frustration senare under lektionen eller träningspasset.

Det har förstås givit mig mersmak och givit mig goda skäl att öppna mig ännu mer och i fler sammanhang. Att vara öppen och ärlig har givit mig massor tillbaka och skapat både relationer, vänskap och förtroenden som jag inte skulle ha fått annars. Och jag vet att min blogg redan haft den effekten hos en del av mina läsare. Jag har fått inofficiella möten i korridoren på jobbet eller i andra sammanhang där någon blottlagt sig för mig, helt opåkallat och utan att jag efterfrågat eller fiskat. För att jag har varit öppen. Det ger signalen att andra kan och får vara öppna. Och definitivt mot mig eftersom jag bokstavligen visar att det är ok och acceptabelt. Så de sekundärvinster jag ser är att det direkt eller indirekt får andra människor att se sig själv i ett annat ljus och för att det har givit mig relationer jag antagligen inte annars skulle ha fått tillgång till.

Eftersom andra människor öppnar sig, åtminstone mot mig, så ser jag det som “lead by example”. Och det är det absolut främsta skälet till att jag skriver naket. För jag vill visa att det är ok att inte vara fullkomlig. Och det är helt ok att berätta att man inte är det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *