Vad driver beteenden, del 2 …

Häromdagen funderade jag lite över vad som driver vissa typer av beteenden hos en del människor. De senaste dagarna har jag funderat vidare, men från ett annat perspektiv. Nu börjar smekmånaden efter att ha flyttat till lägenheten ta slut och det börjar bli dags att låta livet fortsätta som det borde; att färdigställa lägenheten, se till att livsplaneringen görs och genomförs, med allt vad det innebär.

Kontoret, eller vad man ska kalla det för, är inte uppsatt. Jag hänger med en laptop framför TVn när jag nu gör vad jag gör med en dator. Det innebär att mina föredragna planeringsverktyg inte är tillgängliga. Jo, jag vill ha tillgång till min riktiga dator, dess program och en skrivare. Planering på A3-papper har sina fördelar och har faktiskt fungerat bättre för mig än något annat elektroniskt hjälpmedel, hur bakåtsträvande det än kan låta.

Och jag märker hur allting liksom haltar när jag inte har det planeringsverktyget tillgängligt. Frågan är bara till vilken grad det är ett svepskäl till att sitta med en laptop i knät framför TVn på kvällarna?

Så det är väl dags för en funktionell analys igen av mina beteenden. Men först tänkte jag beskriva hur jag går tillväga för att bestämma vad min planering ska innehålla. Jag är starkt påverkad av ett fåtal tankar om hur livspusslet ska läggas. Källorna (om)presenterar jag vid ett senare tillfälle. Ni som känner igen eller kan identifiera källorna – kul för er!

All god veckoplanering börjar med att lista ut de stora livsmålen. De kan naturligtvis förändras med tiden, men man måste ju ändå börja någonstans. Vad vill jag åstadkomma innan jag dör? Det är en ganska bra fråga att börja med. När det är identifierat måste man börja staka ut vägen dit. Hur långt måste jag ha kommit om 10 år för att kunna nå mitt slutmål? De blir de delmål som ligger längst bort. Checkpoints eller Tollgates eller vilket begrepp man än vill använda. Dessa bryter man sedan ned med lämpliga intervall – typ, för att kunna nå dit jag vill om 10 år, hur måste det se ut om 5 år, 3 år, 1 år – om 6 månader, 3 månader och nästa månadsskifte?

Alla mål behöver ju inte vara livsmål. Om jag har bestämt mig för att lära mig göra kullerbyttor behöver jag antagligen inte sikta så många år bort. Visserligen kanske det är ett livsmål att kunna göra kullerbyttor, men jag personligen har lite större ambitioner än så. Alla dessa andra mål (dansa samba, spela flöjt, läsa kinesiska) är förstås också viktiga och måste planeras, men tillhör de inte de stora och övergripande målen, så får man visionera och planera in dem vid ett senare tillfälle.

Med en snitslad bana för de absolut största frågorna, med dessa i bakhuvudet och med främträdande platser i planeringen, är det väl ingen match? Jo, det är ju oftast allt det där andra också. Det är ju bra om man har ett jobb att gå till som i sin tur betalar mat och tak över huvudet. Mat är det ju bra om man får i sig regelbundet. Den måste handlas och tillagas. I regel får man också se till att man städar upp efter sig också. Sova är också en bra grej har jag hört.

Alla de där vardagliga aktiviteterna måste också planeras in. Och hur tråkiga de kan tänkas vara och hur trist det än är att inse hur mycket tid som går åt för detta (sova 1/3 av dygnet, jobba 1/4 av dygnet, motionera minst 1/24 av dygnet) – att det blir lite tid över för alla stora livsmål eller de mindre målen, är den här tiden så ofantligt viktig. Man kan inte nå livsmålen om man inte sover bra. Man kan inte nå livsmålen om man är hungrig eller törstig. Dessa “tidstjuvar” är fundamenten för att kunna nå målen. Faktum är att livsmålen måste drivas av att alla dessa förutsättningar inte bara finns, utan är minst lika ambitiöst planerade, strukturerade och organiserade. Jag kan nästan garantera att det är i princip omöjligt att nå några ambitiösa livsmål om man slarvar med sådant som kost, motion och vila.

Så några timmar senare, efter djupgående navelskådande, vridande och vändande på livspusselbitarna och en vacker struktur och planering så står man där. Fylld av energi, livslusta och framtidstro. Då kommer vi till vad den här förmiddagens funderingar egentligen skulle handla om: Hur gör man nu?

För det skulle ju vara roligt om det då bara var att genomföra planen. För tro mig, även fast du antagligen redan vet det, så är det ju nu vi människor tenderar att börja motarbeta oss själva. För ingen bestämmer åt oss. Vi har all makt, all beslutsrätt och alla möjligheter att bara genomföra planen. Likväl så sker detta ingalunda så ofta som det borde.

För om det “bara” vore att göra, så skulle alla som ville motionera vara vältränade. Ingen skulle vara överviktig, man skulle ha pluggat till provet, lämnat in uppgiften, kommit i tid, ringt nära och kära, skickat in den där ansökan, sökt den där utbildningen, gått ut med soporna och köpt nya torkarblad till bilen på en gång.

Så varför är det så svårt att ändra våra beteenden? Vad driver oss att inte leva ut resten av livet? Jag kan beskriva det själv, och även om det kanske skulle vara roligare för både mig och dig som läsare, så beskriver den här sidan det bra nog. Om kopplingen är lite otydlig, skriv en fråga som kommentar så kan jag försöka förtydliga hur jag tänker omkring det. Men jag ger ett exempel här i alla fall, ett som ligger mig så väldigt nära.

För att man ska klara av att genomföra omställningar och beteendeförändringar måste man ha rätt motivation. En motivation som känns och finns. Gärna både nu och om 30 år. Beteendet måste förstärkas på rätt sätt. Och det måste vara kännbart. Alltid, varje dag. Och om 30 år. Och det – det är vad som är svårt vid beteendeförändring. För belöningen finns sällan här idag.

Om jag är en soffpotatis (vilket jag är numera) som tänker börja träna. Jag vill ju trots allt inte vara en soffpotatis. Så jag planerar att gå ut och springa. Vad påverkar mig då?

  • Om jag sitter kvar i soffan och tittar på rolig TV, har jag kul. Det är bekvämt.
  • Om jag måste byta om före och duscha efteråt, slösar jag på tid. Tid som jag kan spendera med att ha roligt framför TVn.
  • Det är jobbigt och ansträngande att springa. Det gör ont och är obekvämt och obehagligt. (För jag är en soffpotatis som inte njuter av att springa)
  • Jag kommer att ha träningsvärk efteråt, kanske i flera dagar.

Alla dessa delar förstärker mitt beteende att sitta kvar i soffan. Kortsiktiga belöningar. För det är här och nu som jag kan få och uppleva belöningen. Det är väldigt svårt att uppleva belöningen långt bort i tiden. Det är enklare och, tyvärr, ganska naturligt att sitta kvar.

På lång sikt, med stor sannolikhet, så kommer jag mer och mer att njuta av motionen – känna att det är en investering – uppleva hur min förbättrade kondition hjälper mig att koncentrera mig på dagarna. Att springa upp för trappor blir en baggis. Det mesta på TV är skit och jag kan ändå spela in programmen och se dem senare om jag skulle vilja.

Det är absolut klart att det går att ändra beteenden. Det beror på om man klarar av att se de långsiktiga belöningarna och värdera dem högre än den kortsiktiga vinsten, eller att de kortsiktiga belöningarna ändrar perspektiv eller form. När jag för snart två år sedan började gå ned i vikt och sköta om min hälsa hade jag listan ovan i bakhuvudet. Jag hade ju också problem med mitt blodsocker och blodtryck, ett resultat delvis på grund av brist på motion men mer för att kostvalen inte var de bästa.

Min lista ovan kompletterades, främst på grund av mitt skyhöga blodtryck, med den kortsiktiga punkten:

  • Lever jag som jag gjort under den senaste tiden och som jag tycker är bekvämt kan jag få en stroke och dö vilken minut som helst. På riktigt. Närsomhelst.

Med rätt motivation kan man ändra sitt beteende. Det är mycket smartare om man kan inse de långsiktiga belöningarna och ändra sitt beteende tidigare. Men sent skola syndaren vakna.

Jag inser nu att det kommer att behövas en del 3 som bygger vidare på det här. Den kommer att handla om hur kan man motivera och hitta de långsiktiga vinsterna och göra dem till “dödsdomar” och på så vis påskynda driften att förändra sina beteenden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *