Nyårskrönika!

Det verkar som om det är dags att sammanfatta ännu ett år. Ibland kryper dagarna fram, men en större del av tiden så skakar det bara till och ännu en vecka har gått. Den senare delen av det här året har gått fort. Precis som man oftast upplever tiden när man tittar tillbaka på den.

Förra året beklagade jag mig över hur det hade varit ett riktigt skitår. Det vidhåller jag fortfarande – och det här året började inte bättre. Egentligen var det inte fråga om att någonting slutade och någonting annat började. Det handlade mest om att de strider jag förde mot kommun och landsting bara rullade på. Och till viss del pågår de fortfarande – men de berör mindre än vad de gjort tidigare. Så det första halvåret blev i mångt och mycket besudlat av människor som tror sig veta bättre, när det oftast visar sig att de inte har någon aning alls.

Några ljuspunkter fanns under det första halvåret. Jag tänker inte släppa in “det allmänna” till dessa ljuspunkter, då även jag har någon form av gräns för vad jag tycker är privat. Jag känner dock stor tacksamhet och glädje för den omtanke och kärlek som visats mig och min fru.

Så kom sommaren och alldeles för lite semester. Men visst blev det några varma soliga dagar på gräsmattan med Sommarradio och sangria. En grill köptes och användes ganska flitigt. Det blev dock få öl, mest för att de är för kolhydratstinna.

Hösten kom och då det blev lite semester fanns tankarna på en lite längre resa utomlands. Både i avstånd och i tid. Det kom dock av sig när vi hittade en alldeles lämplig lägenhet att köpa. Så det gjorde vi. Då skulle förstås också vårt hus med alla dess tillbehör också säljas eller på annat vis hanteras. Och det blev en pärs. Det sista kvartalet har jag gått på fullständig sparlåga. Det känns inte alls som så mycket skillnad från när jag blev utbränd i början av 2000-talet. Lite energi, mycket tröttare än vanligt och hela tiden en todo-lista som är lite för lång, med faktiska och konkreta deadlines. Samtidigt med detta förändrades organisationen i min närhet på min arbetsplats till bland de sämsta jag varit med om ledarskapsmässigt. En del människor ska vare sig ha chefs- eller ledarroll. Ett fåtal sådana har jag fått stifta bekantskap med under den sista tiden och det har ytterligare tärt på mitt tålamod och annars så goda uppfostran.  Lyckligtvis finns det ett fåtal chefer, eller på andra vis prominenta personer, som uppväger med deras goda ledarskap. Tack och lov.

Det finns ett fåtal härliga höjdpunkter under året som jag kommer att minnas med glädje. Hemkomsten från Stockholm i sena mars. Whiskymiddagen i början av Juni. Mitt och frugans traditionella bröllopsdagsfirande. Dagen vi köpte lägenheten och dagen då vi äntligen fick huset sålt. Och så här i närtid, ett av de trevligaste luciafirandena jag varit med. Det var en fredag dessutom, och precis som jag sagt tidigare. Fredagen den 13 är inte en olycksdag.

Hälsomässigt då? Det har varit ett psykiskt tungt år på det hela taget. Fysiskt har det varit lite motigt också. När elljusspåren tinade fram gav jag mig glatt ut för intervallträning. Och även om för mycket av det goda kan vara helt underbart drog jag på mig en slemsäcksinflammation i knät, raskt följt av en mycket långdragen halsinfektion (tungbastonsillit). Så nästan fyra månader av året gick åt utan träning. Kostmässigt har jag nästan hållit vikten. Den har varit mycket mer oregelbunden under året, men på det hela taget har vikten hållit sig på samma nivå, möjligen något kilo uppåt. Med nästan 30 kilo kvar att gå ned är det förstås inte riktigt vad jag strävade efter. Men nytt år och nytt försök.

Sockermässigt har det inte gjorts några riktiga tester under året som jag nu kan minnas. I princip är det väl så att så länge jag håller ned kolhydraterna kommer också sockret att hållas nere. Så länge jag inte får några symptom på diabetes kommer jag nog inte heller att sträva efter fler mätningar.

Mitt blodtryck är under kontroll. Både vilopuls och blodtryck har gått ned markant under året. Nikotinborttaget hjälper så klart en gigantisk mängd, men jag tror att min generella stress också har gått ned på det hela taget. Nu under sista kvartalet har jag fått lite nya utbrott av psoriasis, vilket fungerar som en bra stressindikator, men blodtrycket är bra. I somras fick jag ryta till och begära en 24-timmars mätning för att bevisa att jag har bättre blodtryck än vad som kan uppvisas efter att jag stressat till en mätning, blivit irriterad på sjuka och skrikande barn i ett väntrum och ofta få blodtrycket taget antingen av en halvarrogant gammal dam eller en snygg sköterska. Båda höjer mitt blodtryck – men av helt olika skäl.

Vad har då 2014 i sitt sköte?

Jag fyller 40 år. Det är lite underligt. Nästan knasigt. Jag känner mig inte så gammal som jag tyckte att en 40-åring var när jag var yngre. Jag är nog inte den första 40-, 50-, 60- eller 70-åringen som säger det…

Jag ska vara normalviktig när jag fyller år. Inte normalviktig enligt BMI, då blir jag  underviktig eller tappar muskler. Men 30 kg ska jag gå ned tills dess. Och det är knappa 32 veckor dit eller någonting sånt. Jag har funderat mycket över motivation och disciplin. Jag har under hösten fått ett antal verktyg till skänks för att fundera över egna beteenden. Jag har många gånger förr sagt “Nu börjar andra halvlek”. Jag har menat allvar då. Jag har däremot inte lyckats genomföra. Grunden ligger i de små dagliga valen. Och skälen till förändring. Jag var “döende” när jag gick ned de första 25 kilo. Det är jag inte idag om man tittar till mina hälsovärden. Men, jag äter fortfarande medicin för att skapa de värdena. Det är ju inte ok. Det är ju ett facit på att jag inte är frisk. Men jag kan/bör/ska inte sluta ta medicinen. Jag måste däremot hitta andra motivationsfaktorer som kan vinna över de befintliga vanorna. För att hantera överätande, emotionellt ätande eller kompensationsätande. Jag måste också göra detta till min främsta prioritet och stå på mig när det bjuds på fredagsfika och när livet inte är så kul. Nytt år, nytt försök.

Jag brukar inte lämna nyårslöften. Och det är väl inte heller vad jag tänkt göra, men jag kan i alla fall beskriva min plan för det kommande året:

  • Jag ska gå ned till 75 kg i vikt.
  • Jag ska formulera och etablera 6-12 nya vanor under året – målet är en per månad.
  • Jag ska göra allt jag kan för att det nya boendet ska bli så bra som möjligt.

Vilka vanor ska jag etablera då?

  • Jag ska börja föra icke-publik dagbok för mina tankar, vad jag är tacksam för och vad jag gjort som varit bra.
  • Jag ska sluta hålla inne på mina känslor (agera passivt), inte låta det rinna över (agera aggressivt) eller kombinera dessa (passiv-aggressiv). Jag ska öva, varje dag på att agera assertivt.
  • Jag ska öva på att lyssna på människor jag normalt inte lyssnar på. Alla människor har något intressant att berätta. Min uppgift är att ha tålamod att vänta ut det.
  • Jag ska tänka synergi i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Jag ska använda lyssnandet till att koppla ihop människor, skapa kontakter eller nätverk.
  • Meditation. Det ska bli en vana att tänka på ingenting.
  • Hobby. Träning och annan återhämtning i all ära – men jag ska avsätta tid för någon eller några hobbies under en månads tid.

Och då saknas det eventuellt 6 stycken. Men dessa får jag klura på under det kommande kvartalet.

Förra året skrev jag att det då hade varit ett riktigt skitår med förhoppning om att 2013 skulle bli bättre. Det blev det. Men inte alls lika bra som jag tror att 2014 kommer att bli!

Vi ses på andra sidan!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *