Veckouppdatering och vetenskapsnytt.

Så, jag har ju hittat en massa artiklar på the interwebs som jag hade tänkt skriva om. Men som jag aldrig riktigt tar mig tid att sätta mig ned och beskriva. Det innebär ju att det är en hel del “gamla” nyheter, men, jag måste få ur mig mina tankar om grejerna ändå. Så gamla nyheter eller inte, here goes!

Den här första grejen var jag lite skeptisk till vad jag skulle tycka om. Den handlar om Down syndrom och hur man potentiellt kan slå av den där extra kromosomen.  Min första tanke var just att de är ju människor precis som alla andra. Varför skulle världen berövas dessa, oftast helt genomsnälla och godhjärtade människor? Och då läste jag om de följdsjukdomar som dessa vanligen drabbas av. Så för människor, oavsett antalet kopior av kromosom 21, så är det här antagligen ett väldigt intressant fynd. Tydligen har metoden visat sig vara intressant även för Edwards syndrom och Pataus syndrom.

Vad sägs om en kniv som identifierar vad den skär i medan den håller på? Istället för att vänta 30 minuter på att en patolog ska identifiera om en liten bit av en människa innehåller cancerceller eller vanliga celler, så tar det ett par sekunder. Det låter inte bara fiffigt, det verkar dessutom vara verklighet. Jag vet i alla fall att om någon ska rota omkring med en kniv i min skalle, så litar jag mer på en masspektrometeranalys än en människas nakna öga.

HIV. Det tänkte jag inte orda så mycket om. Annat kanske än att de metoder som man nu använder för att försöka mota HIV-monstret i grind, antagligen kommer att vara en metod som är generell och som kan återanvändas för att bekämpa andra monster av liknande natur.

Muskler då? Alla har väl fått lära sig att muskler skapar sin kraft genom den motoriska enheten. När den drar ihop sig skapas kraft. Men tydligen så är det bara halva sanningen. Kunskapen kommer inte att hjälpa muskelbyggare så mycket dock, däremot de som studerar hjärtat och dess sjukdomar.

Mer om hjärtat då? Det är skönt när forskningen inom ett avgränsat område under sina experiment upptäcker någonting helt annat, som inte alls var i linje med vad man hade tänkt sig, men inser det fiffiga i upptäckten och direkt sprider den vidare för någon annan att titta vidare på. Denna orkar jag inte försöka referera själv, men varför skulle jag göra det? Det är ju bara att läsa själv…

Denna historia är dock den som gör mig mest lycklig. Sug på den här karamellen. Att bli av med kärnavfall och göra ny energi av det. Med hjälp av ett supervanligt ämne, i en fissions-miljö som inte är tillnärmelsevis lika farlig som dagens kärnkraft. Det här är bra skit.

Och så här vägde jag den här fina sommarmåndagen:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *