72 veckor har gått. Helt galet.

Vi kan börja med den riktigt goda nyheten. Nästan fem veckors vila (med lite stretching och lite försiktig rehabiliterande styrketräning) har kurerat mitt knä. En mycket rask promenad, nästan med sug att jogga avverkades under förra veckan och inga smärtor vid rörelse eller tryck har uppstått.

Jag bestämde mig dock att i samma veva låta bli judo och löpning ännu ett tag. Jag är helt säker på att mina överdrifter under en och samma vecka orsakade problemet. Det får bli raska promenader och styrketräning/stretching istället, åtminstone tills vikten droppat ytterligare några kilo. Så lagom till skidsäsongen kommer jag nog vara redo att springa igen. Så då får det väl bli skridsko- och skidåkning istället.

Min kropp har däremot varit i olag på alla andra vis. Efter semestern så har mättnadskänslan upphört och ersatts med den mycket felaktiga “nu är magen fysiskt full, det är inte skönt längre” och det har förstås haft inverkan på vikten (vilket man kan se i grafen nedan). Jag har också varit hungrig alldeles för fort och alldeles för mycket. Visst blev det en del kolhydrater under semestern, men inte värre än vad det varit under andra perioder – och då har omställningen varit ett mycket mindre problem. Så någonting har varit lite mer knasigt än annars. Med start idag så blir det intermittent fasta igen, med ett ungefärligt 6 timmars ätfönster. Samt att jag får ta risken att nöta på mitt flexkonto (som redan är ansträngt) och kämpa för att sova minst 7 timmar per natt, och då helst 8 under den närmaste tiden. Så får vi se om aptitregleringen kommer ikapp sig lite.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *