Invägning och inmätning

Jag skiter i det där med månatlig inmätning då det inte är någon större skillnad. Eller ja. Någon skillnad har det blivit. Efter att ha använt det innersta hålet i bältet i snart 9 månader, så var det faktiskt häromdagen dags att göra ett nytt hål. Så jag kanske har byggt lite muskler och minskat lite fettvikt. Tja, jag kanske skulle ta och mäta ändå så här när jag funderar på saken i skrivande stund.

Sedan förra veckans post har jag nu slutat tramsa med promenader temporärt. Jag kommer nog att återuppta dem när det blir än lite varmare ute. Då kommer det nog att vara skönt på riktigt, men mer för vädret än för motionen i sig. Den senaste veckan har jag börjat springa. Intervall. Korta intervall, men ändock. Det verkar ju inte som promenader dag ut  och dag in faktiskt gjort någonting uppbyggnadsmässigt så att löpning blir enklare eller mer smärtfri. Så, naturligtvis, då börjar jag springa för att se om det är någonting som kan “tränas bort”. Ja just, den som nu känner sig manad att mästra i stil med att “träning ska inte göra ont”, du kan lägga dig och träna rodel i soffan igen.

Efter första passet hade jag inte träningsvärk i mer än fyra dagar. Vilket nästan är personbästa. Den hade inte riktigt gått över när jag gav mig ut på nästa pass. Det passet gav lite försiktig ömhet i baksida lår. Två dagar senare, dvs nyss, gav jag mig ut igen. Ungefär samma distans och samma tid. Lägre puls och lägre upplevd ansträngning enl Borg för varje gång. Och förstås, det är inte död och förintelse inför de sista intervallen. Skönt. Bra skit.

Så, hur ser upplägget ut då? 11 intervall om 15s sprint, 60s aktiv vila (dvs går). Jag ska köra 3-5 pass till och då försöka öka intensiteten ytterligare. Därefter växlar jag till 20s sprint, 60s vila. Men det får jag återkomma till då.

Ja, och så har jag, mer på allvar satt igång med styrketräningen. Det får gå hur långsamt som helst. Där tänker jag inte ta några som helst risker med att dra sönder mig. I det fallet är det mycket läskigare än risken att lufsa fort i skogen.

Jag letar fortfarande med ljus och lykta efter en vettig app att använda för att registrera mat. Nu har jag testat ett dussin och de saknar alla funktionalitet, sans eller kräver en drös pengar. När gratisversionen verkar helt tafatt tänker jag inte lägga pengar på att få extra många tafatta funktioner. Till dess tänker jag inte föra matdagbok. Det är bara för jobbigt med papper/penna och tabeller. Och nej, jag har inte tillräckligt mycket fritid för att skriva ihop någonting själv… Än så länge… 😉

Och en sidonotering, för några månader sedan skrev jag kvalificeringstestet för att bli medlem i Mensa. Jag fick resultatet för någon månad sedan. Det gick så pass bra på provet att jag fick bli medlem. Det är i sig lite deprimerande. Tja, inte att 99/100 gör ett sämre resultat på provet, utan snarare att även fast jag kan se vilket mönster som hör ihop med andra mönster, klarar jag inte av så triviala saker som att gå ned i vikt när jag vill. Eller inse att en diet på baguetter och vitlöksost inte är det mest näringsriktiga. [Det var regelbunden kost under ett antal år innan jag träffade min fru.] Intelligens kommer, precis som djävulen, i så många former.

Jag gjorde också ett nytt besök på Hälsocentralen idag för att mäta blodtrycket efter den förra medicinhöjningen. Eftersom jag kände mig extra trotsig och lätt grinig över att jag får en kallelse till HC, utan att ärendet beskrivs (vilket det gör i andra fall, som t ex vid blodprovtagning), så valde jag att gå mot instruktionen “om du ska ta blodtryck, rök inte eller drick kaffe 30 minuter före besöket” eller om det är två timmar – eller står om nikotin. Jag minns inte. Så jag drack kaffe strax innan och smaskade på dubbel uppsättning prilla under själva provtagningen. Dessutom var det stressigt på jobbet (utan att jag egentligen hade någonting att vara stressad över – visade det sig) samt att det var inte mindre än 5 mycket sjuka och gnälliga småbarn i väntrummet som tyglade sin sargade hälsa genom att slå bullriga saker mot varandra. Tja – vi kan säga att förutsättningarna för ett schysst resultat var rätt små.

Jag tangerade dock förra provtagningens resultat. Vilket i praktiken innebär att blodtrycket har gått ned. Vilket det känns som i kroppen. Nåja, vi får väl höra vad tant doktor säger nästa gång hon hör av sig. Min gissning är att jag får en ny tid för kontroll om ett par månader utan att jag hör någonting av henne.

Jaja, det är vecka 60 sedan start och grafen ser nu ut så här:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *