Fasta. Kan det vara något det?

För några veckor sedan såg jag på ett avsnitt av Vetenskapens Värld som handlade om fasta. Förutom att ondskan stavades protein, så fanns det förstås ett och annat intressant fördolt i dokumentären. Så, förstås, det ska jag så klart prova!

I fredags inledde jag därför ett försök att fasta i fyra dagar. Det blev inte så mycket av det då jag insåg att det kanske var en halvdan idé att fasta samtidigt som man dricker sprit. Och det hade jag ju tänkt göra på lördagen. Det vankades ju whiskyprov med Glenmorangies Brand Ambassador. Varför är inte det någon bra idé frågar man sig. Tja, därför att om man inte äter måste levern producera glukos från fett och protein för att hålla blodsockret på en nivå där kroppen inte blir misshandlad. När man dricker alkohol (eller får i sig andra gifter eller ämnen som kroppen inte tycker är helt och fullt superschyssta – som t ex paracetamol – huvudingrediensen i alvedon) så reglerar kroppen sig så att gift ska hanteras först och främst, därefter annat. Det är klart att det inte är helt svart/vitt, men vi kan kanske köpa att det inte är en helt genomtänkt idé.

Så den risken tänkte jag inte ta. Även om jag inser grejen med kombinationen LCHF, fasta och alkohol borde vara nära nog lika riskabelt. Och det är det ju bevisligen inte. Då hade jag ju trillat omkull för länge sedan.

Så jag bröt den fastan efter mindre än 24 timmar. Skam den som ger sig däremot, med start idag fastar jag. Jag tänkte däremot inte försöka med fyra dagar i ett svep. Jag tänkte testa en av de andra  varianterna i dokumentären. Intermittent fasta, men istället för 18 timmar fasta, 6 timmar ätfönster (som jag i princip använt mig av hela hösten), blir det nu istället 42 timmar fasta, 6 timmar ätfönster. Jag tänkte prova i en vecka i alla fall för att se vilken effekt det får på humör, energi och vikt – samt förstås testa hur promenerandet fungerar på riktigt låg energi. Därefter ska jag omvärdera om jag ska prova flera dagars fasta i stöten eller inte. Återkommer nästa vecka.

Om två dagar är det ett år sedan jag fick mitt “dödsbesked” – det som startade den här bloggen. Jag återkommer med någon form av introspektion även då. Det känns på något vis lämpligt.

Hur som helst, vikten oförändrad sedan förra veckan. Och så här ser det ut nu:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *