Monthly Archives: April 2013

Fasta, schmasta!

Ok, det där med att försöka fasta flera dagar i rad är det bara att glömma för mig, i alla fall just nu. Jag kör vidare på min intermittenta fasta – för den är inte horribel och jag mår bra på den. Men jag är på tok för vek för att palla flerdagarsfasta – tja, när kylskåpet dignar av saker som är goda att äta.

Det blev ingen årspost heller. När jag väl satte mig för att summera så tyckte jag nog att årssummeringen och marssummeringen egentligen beskrev allt det där som jag känt och upplevt redan. Men nu har det alltså gått över ett år. Ett år där 4 månader bestod av ett maffigt ras i vikt och 8 månader bestått av stiltje. Men visst, jag är inte på något vis olycklig över att jag bevisligen kan hålla en vikt när jag väl uppnått den. Någonting jag aldrig kunnat tidigare. Man måste väl anse att 8 månaders stillestånd är ett resultat så gott som något.

Men vart tar jag vägen från och med här. Jag har fortfarande 25-35 kilos övervikt. Som är skadligt på alla sätt och vis. Jag är på tok för medicinerad och jag har fortfarande kondition som en, tja, halvdöd gnu på savannen.

Under de senaste kanske tre månaderna eller så har jag och frugan kört med en LCHF-variant av City Gross matkasse. Dvs plocka bort alla normala kolhydratkällor och bara äta resten. Det blir lite fettfattigt förstås och kanske lite för mycket kolhydrater. Jag borde nog upprätta en korrekt matdagbok – eller bara bli mer restriktiv med de kolhydratrikare grönsakerna och den mängd tomat i sockrade former som kan förekomma i recepten.

Och så får jag väl börja springa och lyfta skrot. Eller nåt.

Fasta. Kan det vara något det?

För några veckor sedan såg jag på ett avsnitt av Vetenskapens Värld som handlade om fasta. Förutom att ondskan stavades protein, så fanns det förstås ett och annat intressant fördolt i dokumentären. Så, förstås, det ska jag så klart prova!

I fredags inledde jag därför ett försök att fasta i fyra dagar. Det blev inte så mycket av det då jag insåg att det kanske var en halvdan idé att fasta samtidigt som man dricker sprit. Och det hade jag ju tänkt göra på lördagen. Det vankades ju whiskyprov med Glenmorangies Brand Ambassador. Varför är inte det någon bra idé frågar man sig. Tja, därför att om man inte äter måste levern producera glukos från fett och protein för att hålla blodsockret på en nivå där kroppen inte blir misshandlad. När man dricker alkohol (eller får i sig andra gifter eller ämnen som kroppen inte tycker är helt och fullt superschyssta – som t ex paracetamol – huvudingrediensen i alvedon) så reglerar kroppen sig så att gift ska hanteras först och främst, därefter annat. Det är klart att det inte är helt svart/vitt, men vi kan kanske köpa att det inte är en helt genomtänkt idé.

Så den risken tänkte jag inte ta. Även om jag inser grejen med kombinationen LCHF, fasta och alkohol borde vara nära nog lika riskabelt. Och det är det ju bevisligen inte. Då hade jag ju trillat omkull för länge sedan.

Så jag bröt den fastan efter mindre än 24 timmar. Skam den som ger sig däremot, med start idag fastar jag. Jag tänkte däremot inte försöka med fyra dagar i ett svep. Jag tänkte testa en av de andra  varianterna i dokumentären. Intermittent fasta, men istället för 18 timmar fasta, 6 timmar ätfönster (som jag i princip använt mig av hela hösten), blir det nu istället 42 timmar fasta, 6 timmar ätfönster. Jag tänkte prova i en vecka i alla fall för att se vilken effekt det får på humör, energi och vikt – samt förstås testa hur promenerandet fungerar på riktigt låg energi. Därefter ska jag omvärdera om jag ska prova flera dagars fasta i stöten eller inte. Återkommer nästa vecka.

Om två dagar är det ett år sedan jag fick mitt “dödsbesked” – det som startade den här bloggen. Jag återkommer med någon form av introspektion även då. Det känns på något vis lämpligt.

Hur som helst, vikten oförändrad sedan förra veckan. Och så här ser det ut nu:

Veckouppdatering igen

Idag var jag på hälsokontroll via mitt jobb. Ungefär så som min resa startade för ett år sedan. Värdena var däremot lite vackrare den här gången. Blodvärde högt inom normalintervallet. Totalkolesterol, vilket i och för sig är ett rätt ointressant värde, var finemang, och även blodsockret var inom ramarna för vad som är ok, men i mitt tycke så var det däremot för högt. Så nu tänker jag kamma till mig.

Men jag tänker inte ropa varg ännu en gång. Om det faller väl ut kommer jag att spilla hur och vad jag gjort. Men nu får det fan vara nog. På riktigt. På riktigt riktigt.

Så jag återkommer.

Pinsamt, för andra veckan i rad. Eller är det tredje?

Även den här veckan har det hänt och varit så mycket på gång att jag inte satt mig ned för att skriva. Högen med grejer som jag vill yttra mina åsikter om blir större och större. Tyvärr så blir ju fler och fler av ämnena även inaktuella. Jag menar, att nu skriva om att Nordkorea verkar vara på gång att göra dumheter på riktigt, tja, det är ju inte inaktuellt, men det är ju minst sagt övertydligt.

Det blir därför någonting kort även den här gången. Men att det finns mycket att göra, är i alla fall någonting bra. Viktgrafen för i måndags då:

Slött, slappt och likgiltigt.

Ingen uppdatering i måndags, inte heller någon på tisdagen. Rättning i ledet!

Men, jag har för mycket att skriva och för lite tid, så det blir bara en sockerstinn viktgraf. Med tanke på hur mycket kaffe jag fått springa och lämna tillbaka de senaste två dagarna misstänker jag att vikten är mer än normaliserad till nästa vecka.

Idag gick första 1 timmes promenaden för året av stapeln. Vi ska se hur fötter och underben mår i morgon. Snart ska det springas.