En fantastiskt sen måndagsuppdatering!

Ja, den här veckouppdateringen med invägning blev ju skriven och postad lite senare än vanligt. Av två skäl. Dels tog jag frugan i handen i fredags eftermiddag och åkte till vår hufvudstad för att förlusta oss. Det andra skälet var att när vi väl återvände hem sent på måndag kväll var jag lite för trött och definitivt för distraherad för att gå och väga mig och sätta mig vid datorn. Visserligen blev det en sen kväll, eller kanske tidig morgon, men det var inte vad som snurrade i mina tankar. Mycket mer än så vill jag egentligen inte säga om saken – även om jag personligen avskyr dolda budskap med frestelser i bloggar, men jag har blivit belagd med en veckas tystnadsplikt.

Och innan jag får ett “förtydligande” om vad jag får säga och inte av de som givit mig tystnadsplikt, så finns det två sidor av myntet. Och får jag inte säga A tänker jag definitivt dra mig för att säga B. I sinom tid kommer allt att avslöjas. Ska jag vara helt ärlig så räcker inte orden riktigt till just nu. Jag och min fru har fått en gåva som vi verkligen hoppas att vi kan förvalta. Och det kommer att vara svårt att visa rättmätig uppskattning för den här gåvan.

Nej, vi väntar inte tillökning. Sitt i båten.

Nog om detta.

Den här helgen i Stockholm präglades av viss dekadens. Det var planerad dekadens i ganska hög mån, dvs vi ställde inte några restriktioner för oss själva. Det går alldeles utmärkt att klaga lågkolhydratkost när man är på resande fot. Men den här helgen handlade om att ta hand om oss själva. En välbehövlig mental energiuppladdning. Då vill jag inte komplicera det med att leta bästa alternativ och försöka få allting helt perfekt. Det kanske är korkat och kortsint, men även den bästa stenåldersmänniska snubblade då och då på en bikupa och festade loss på honung.

Visst försökte jag vara restriktiv ändå. Men jag valde öl över vin, lasagne över plocktallrik med charkuterier och visst åt jag lite ris både till den indiska och den kinesiska maten vi hittade. Och sötsursås. Och friterad ananas med glass.

Och vi hittade förstås till Cupcake Sthlm där vi fick med oss en låda med 14 mini cupcakes och en normalstor (för den fanns inte i miniformat i butiken). Jag är inte mycket för sötsaker och bakverk (oavsett kosthållning), men dessa var tamigfan ren briljans. Man lyckas göra cupcakes som inte är översöta med en frosting som inte är översöt. Mycket smak, underbar konsistens och, tja, jag ångrar inte en smula – bokstavligt talat.

Vi hittade också till Ladurée och drösvis av visuellt läckra makroner. Jag är definitivt inte någon expert på att göra dessa bakverk, men jag gör bättre makroner hemma i mitt kök. Minst sagt trist. Faktum är att den här recensionen summerar min upplevelse väl. Fast – det kanske är så här de ska smaka. I så fall uppskattar jag dåliga makroner i högre grad.

En, tja, pungspark, i brist på bättre beskrivning, var när vi steg ned i Hötorgshallen. Det första vi möts av är en gigantisk köttdisk. Det första jag ser i köttdisken är njurtapp. För 109kr/kg. Förra våren letade jag njurtapp i månader. MÅNADER! Jag kontaktade alla köttåterförsäljare och slakterier jag kunde hitta i närområdet. Ingen kunde producera njurtapp. Ingen. De flesta hörde inte ens av sig tillbaka till mig. Så, där låg den mytomspunna köttdetaljen. Det kändes som om den pekade finger åt mig och skrattade.

Njurtapp! Jag ska ha dig. På ett eller annat vis, förr eller senare, ska jag äta dig!

Så – efter denna helg av ohejdad, men inte överdrivet, kolhydratintag förväntade jag mig naturligtvis att jag skulle ha bundit upp en hel del vätska. Dröm om min förvåning när jag nu under eftermiddagen ställer mig på vågen och den inte har rört sig en myrmeter på en vecka. Nu skulle jag förstås ha gjort mig av med det utlagrade glykogenet och tillhörande vatten ganska fort. Med handen på hjärtat så måste jag erkänna att det inte blev SÅ många kolhydrater – bara många fler än vanligt. Jag är nöjd och den uppdaterade viktkurvan ser då ut så här till slut.

Veckopromenaderna och min personliga utveckling fick sig kanske inte en skjuts efter dagens promenad, men det väckte lite eftertanke och jag ska se över mina svarsformulär och försöka motivera hur jag resonerat i svaren till min lokala mentor. Han påstår inte direkt att jag ljugit, men han påpekade att det fanns möjligt tvivel till mina självskattningar. Med all rätt dessutom, det kan hända att den bubbla jag lever i är så pass tight att jag inte riktigt klarar av att se skogen för alla träd. Dessa får jag all anledning att återkomma till – vilket också blev min hemläxa för den här veckan.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *