Om stress och kortisol.

Anna Hallén skriver idag i sin blogserie om kortisol. Ett hormon jag haft ett gott intresse för tidigare främst i sambanden med stress, inflammation och möjlig påverkan på psoriasis.

Jag har följt Annas serie om kroppen under ett antal veckor. Den ena posten kan träffa precis rätt och jag kan få idéer som sedan kan bli insikter om hur jag fungerar eller påverkas. Dessa poster upplever jag så klart som ren brillians. En del poster ger mig inget, men de är relativt välskrivna och innehåller intressant information. I många fall kan jag väl tycka att posterna är lite för ytliga eller populistiska. Ett fåtal gånger så presenteras endast information men inte nödvändigtvis någon lösning eller slutsats som knyter ihop informationen med någon helhet.

I dagens post, om kortisol, tycker jag däremot att Anna missar målet helt. Hon avrekommenderar en stressad person att kalorireducera eller fasta för att inte belasta kroppen i högre grad. Japp, det kanske låter vettigt. Det kanske också är så att det är mer naturligt att fasta eller kalorireducera och att det inte nödvändigtvis belastar kroppen mer. Det vet jag inte. Det känns som ett labilt resonemang utan djupare källor. Men ok då.

Anna är ju lågkolhydratförespråkare. Så hon föreslår självfallet att för att ge kroppen en chans att hantera stressen så ska man äta lågkolhydratkost. Här tycker jag att målet missas nästan helt. Det är klart att en artriktig kost gynnar kroppens funktioner. Men den stress som den moderna människan upplever är ju inte näringsstyrd. Den är psykologisk och sociologisk. Det spelar ingen roll hur näringsintaget ser ut så länge människan har en fri vilja, en fri tanke och en miljö som piskar skiten ur oss. Den stressen biter inte kosten på. Men det är klart. Annas poäng är antagligen att man inte ska hälla bensin på brasan för att försöka släcka den; men att utgå från den moderna människans stress och utelämna vikten av de psykologiska och sociologiska faktorerna, får det att kännas som om hon söker en billig poäng.

Å andra sidan, hennes sammanhang är biokemi, fysiologi och i det här sammanhanget endokrinologi – inte nödvändigtvis människans totala hälsa – så det är kanske bara mitt ordningssinne och önskan om att se människan som ett helt system, eller tunnelbanekarta, och inte bara som Blå Linje. Jag avskriver, tills vidare det här ärendet som trångsynthet eller avsaknad av förståelse för perspektiv från min sida.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *