Åsså lite nedåt.

Det mesta om den gångna veckan beskrev jag egentligen igår. Det har varit minst sagt omtumlande, och berg- och dalbanan, om än att det är en mer positiv sådan just nu, fortsätter i rasande fart.

Även om jag åt upp lite av viktnedgången så visade vågen nedåt. Det känns lite bra förstås att det inte bara vara en tillfällighet. Eller, tja, det vet jag ju fortfarande inte. Det kan ju förstås vara en tillfällighet som löper över flera dagar. Jag är ju inte direkt på någon all-time-low ännu. Men det kommer väl.

I morgon ska jag på ny blodtryckskontroll. Jag spår att jag kommer att få en medicinsk doshöjning efter denna. Även om det är både farligt och obehagligt kan jag inte låta bli att längta efter den dagen så jag känner blodtrycksfall och yrsel om jag plötsligt ställer mig upp. Den senaste medicinen jag fick insatt har varit skön och bra för mig. Hjärtat håller sig lugn även under stress och oro. Jag skulle inte ha någonting mot att få ännu lite mer av den varan.

Idag blev det en promenad med Sven. Han påminde mig om saker som jag glömt. Som jag vetat men inte tänkt på. Som jag tycker mig kunna, men inte gör. Fast, så klart. Att kunna utan att göra är att inte kunna. Nu ska jag nog börja kunna igen under Svens handfasta ledning och styrning. För att hålla mig på banan och tvinga mig att se med mer klarsyn på saker och ting. Det känns också skönt att få prata viss lingo med någon som faktiskt förstår begreppen. Där är det väl förspänt.

Promenaderna är egentligen inte för korta och vi går inte för fort, men tiden flyger iväg. Och det måste jag lära mig att det är en bra sak. Jag förstod idag att jag måste lära om en massa saker. Återpåminna mig och realisera. Det kommer att bli en sjudjävla resa – det vet och inser jag redan nu. Om det senaste året handlade om att utveckla och sköta om min fysik, så återstår nu kontinuitet på det området – samt de tre andra som är sjukligt eftersatta. Jag har testvärden och protokoll sedan 2007, tror vi att det kanske var, och att läsa det jag skrev då, är nästan läskigt. Hur jag stampat på samma ställe, eller tagit steg tillbaka under de senaste 6 åren. Jag har färdats längre från den person jag strävat efter att vara – och helt tagit bort aktiviteter och moment i mitt liv som jag ville grunda min person på. Nu har lågan tänts och om jag bara hittar något rimligt sätt att redovisa vart jag är idag och vart jag ska och hur framstegen sker, då tänker jag redovisa det. Min resa mot -50kg har precis förändrats. Det finns andra mål, andra mätetal och har ni hängt med på den här resan som hittills varit av mer eller mindre rent fysisk karaktär, då kan ni fan hänga med på resten av resan också.

För om det här har inspirerat eller skapat glädje, lust eller intresse – då är jag mer än övertygad om att resten av resan kommer att ge ännu mer.

Resan fortsätter, med fler resemål och ännu fler vägar att ta sig fram på!

Ja just, så här ser vikten ut:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *