Klimatfrågan, väder och hur kallt kan det bli egentligen?

Någon gång när jag startade den här bloggen var det inte bara för att ha en säkerhetsventil för mina känslor och funderingar omkring min övervikt och minst sagt vacklande hälsa.

Inte heller var det bara en plats där jag skulle vara offentlig – och få en plats där jag faktiskt skulle behöva stå till svars för mina handlingar.

Det skulle också bli en plats där jag informerade om lågkolhydratkost, det metabola syndromet och förhoppningsvis någonstans där jag kunde summera min resa från förestående sjukdom och död till friskhet och hälsa.

Men jag hade också tänkt att det skulle bli en plats där jag på sant lekmannavis tycker saker om samtiden och framtiden i fråga om vetenskap, filosofi eller bara allmänt skitsnack. Det senare är antagligen det som kommer att ske oftast, misstänker jag. Jag kommer trots allt att uttala mig om saker som jag inte har någon djupare aning om. Jag försöker nog bara applicera lite sunt förnuft eller oförvanskad naiv glädje över vetenskapliga nyheter som i verkligheten är helt orimliga.

Så, dagens grej är den där klimatkatastrofen! Här är vad Aftonbladet skrev. 80% av all polar-is är smält! Vattenståndet har inte ökat – det är på grund av Archimedes princip, den  lämnar jag i övrigt därhän. Glaciärerna blir däremot mindre. Det kan påverka vattenhöjden. Då kan det bli blött om fötterna om man bor i Holland. Säkert här i Sundsvall också, men jag håller inte andan. Tja, inte förrän vattnet når över näsan i alla fall.

Om det smälter bort för mycket is från våra poler är det troligt att Golfströmmen bestämmer sig för att vända riktning. Då blir det kallt häromkring. Typ skitkallt. Så där kallt att det inte räcker med att slå på motor- och kupévärmaren på högsta effekt. Det kommer att vara kallt i bilen på morgonen i alla fall. För att inte tala om uppvärmningskostnaderna. De kommer att rusa.

Det här är förstås obehagligt. Att “vi” människor påverkar klimatet till sådan grad att vi kanske håller på att framkalla en tid då det blir kallt och saker fryser till is. Man skulle kunna kalla en sådan för en … istid. Vänta lite nu, har vi inte haft sådana förrut? Typ – här. Ungefär tre kilometer tjock is. Här – över Sverige. Sedan den smälte bort har vi haft så kallad landhöjning. Det är när jorden puffar upp sig lite igen. Det kan också orsaka schysst utsikt – typ som man kan se vid Höga Kusten.

Det har alltså, med stor sannolikhet hänt förrut – och kommer med stor sannolikhet hända igen. Det är som om det, typ, upprepar sig. Historian. Den upprepar sig.

Så, vad handlar allt det här snacket om egentligen. Vad är klimatkatastrofen? Tydligen så är problemet att vi ligger före tidtabellen. Att vi skulle komma åt en istid lite fortare än vad man tänkt sig. Och det kanske är obehagligt, att vi kan påverka en stor sten i rymden bara genom att köra bil och lyssna till kossor som pruttar. Eller ha skitmånga alger i vattnet som inte gör någonting annat än äter koldioxid. Eller vänta nu, det är ju koldioxiden, bland annat, vi vill ha bort. Då kanske algerna är en ganska naturlig reaktion på en annorlunda balans i miljön. Precis som smältande glaciärer. Precis som en Golfström som tar en annan riktning. Så att det blir skitkallt i norr och söder. Så att det blir ett istäcke. Precis som vi eldar upp fossila bränslen i ett kretslopp där de fossila bränslena snart nog kommer att bli fossila bränslen igen. Kretslopp, vilket fint ord.

Alldeles för ofta, och inte bara i den sensationssökande, panik- och chockmättade löpsedelsjournalistiken vi kallar kvällspressen, så lyfter vi tvåbenta alldeles för sällan blicken och försöker se saker i ett större perspektiv. För några år sedan snubblade jag på en temperaturgraf baserad på en borrkärna från sydpolen. Där kunde man se temperaturvariation över massor med år. Jag menar skitmånga år. Den senaste istiden, den som tryckte ihop Sverige, var en liten dipp i grafen. En del av normal variation. Ingen större grej för Moder Jord. Så det kanske är dags att höja blicken även i det här sammanhanget.

Det kommer att bli skitkallt här i Norden. Igen. Men jag tänker inte leta upp nytt boende närmare ekvatorn det här året. Vi kanske förlorar inuiter och isbjörnar på kuppen. Men troligare är att även de kommer att anpassa sig till rådande omständigheter och flytta på sig. Dumt vore det annars. Om islänningarna låter bli att skjuta besökande isbjörnar så kommer nog även de att kirra biffen.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *