Långtidssocker, hårdost, Mensa och regelbundet sex.

Förra veckan var jag på hälsocentralen och tog blodprov igen. Idag fick jag svaret på blodvärden i allmänhet (de var bra) och mitt långtidssocker. Det var normalt!

Ok, strax före jul fick jag ju reda på att jag låg bra till med mitt långtidssocker. Det är ju inte så underligt då jag varit strikt i min kosthållning och undvikit kolhydrater i stor mån. Det som gjorde mig lite mer fundersam vid det här testet var ju alla del kolhydrater jag satte i mig under senare delen av november och i princip under hela december. Över jul och nyår blev det mer eller mindre Svensson-kost. Jag räknade därför med att få lite bannor från min läkare om att jag då fått högre långtidssocker än vid den förra mätningen – just för att jag inte hållit mig strikt. Men döm om min förvåning när resultatet är att jag även denna gång låg inom ramarna för normalt långtidssocker – trots allt fuskande. Det säger mig två saker; Jag har inte alls samma höga insulinresistans som jag hade för snart ett år sedan. Det innebär också att jag kan avvika från strikt kost utan att världen går under – utan att jag orsakar stor skada.

Det senare är dock ingenting jag systematiskt ska utnyttja, men vetskapen om att min tolerans för insulin ökat stoppar mig antagligen från att bli överdrivet besviken på mig själv om jag skulle fallera vid enstaka tillfällen.

Jag skrev för ett tag sedan om att jag skulle dra ned på intaget av kalcium och då främst genom att dra ned på konsumtion av hårdost. Anna Hallén skrev idag om kalcium och vad som hjälper och stjälper upptag. Efter att ha läst det fick jag ta mig en ny funderare. Dels är upptaget av kalcium, precis som med de flesta andra mineraler ingalunda 100% jämfört med vad som beskrivs i innehållsförteckningen. Dels är jag under så pass mycket stress nuförtiden att mina testosteronnivåer sannolikt är ganska låga (på grund av troligt förhöjt kortisol) att upptaget av kalcium lika troligt inte är så högt som det skulle kunna vara. En del av det kontras antagligen av mitt ändå relativt höga intag av D-vitamin. Mitt blodtryck har hur som helst inte förbättrats av att jag ätit mindre hårdost. Det ger mig någon form av indikation om att jag antagligen kan öka ostintaget en smula om jag så önskar. Fast det har ju faktiskt gått rätt bra även utan hårdost; någonting jag har ganska lätt att överäta. Jag kanske fortsätter på den inslagna linjen.

Den 9/3 håller Mensa ett test i Sundsvall. Jag har anmält mig. Det är lite klurigt med just Mensa tycker jag. Jag anser mig vara en ganska smart snubbe. Skulle jag misslyckas och inte få erbjudande om att bli medlem skulle det vara ganska skamfyllt att erkänna det. Skulle det gå bra och jag får erbjudande om att bli medlem kommer nästa problem; kan man berätta det för någon utan att bli betraktad som en kuf – i högre grad än hur jag redan blir behandlad? Det känns lite som en lose-lose-situation. Antagligen blir det nog så att jag kommer att skryta om att jag är en rackare på att hitta den matchande figuren – om det går bra. Går det dåligt kommer jag inte att berätta det – och det här stycket kommer, som genom magi, att försvinna från det här bloginlägget. 🙂

Praktiskt nog, så här på Alla Hjärtans Dag, beskriver st.nu hur man kan skydda sitt hjärta genom att ha sex två gånger eller mer per vecka. Jag har inte läst studien, det finns så många andra mer intressanta studier att läsa, men av beskrivningen att döma så är antagligen studien inte helt felkonstruerad. Och på något vis låter det ändå rimligt.  Evolutionärt är så gott som alla levande varelser betingade att fortplanta sig. Att fortplanta sig ger, i alla fall hos de större däggdjuren, biokemiska belöningar. Som en del i belöningssystemet är det ganska rimligt att även andra effekter ges som skyddar eller förstärker kroppens funktioner än bara de som gör en kåt, glad och tacksam.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *