Veckouppdatering.

Men utan grafer även denna vecka. En gången vecka som för övrigt varit fylld av kolhydrater. Det är intressant att observera hur jag mår på “normal” tallriksmodellsmat. Visst, jag är fet och sjuk – men även de “normala” skulle antagligen uppleva en förändring i allmäntillstånd och energi om de skulle hoppa över pastan, brödet, riset och potatisen. Jag ger mig fan på det.

Men jag tänker inte predika. Även om jag tappat 25 kilo hittills på lågkolhydratkost tänker jag inte predika förrän om ytterligare 25 kilo. Men då kommer jag, som det känns nu, verkligen att predika.

Så, jag har varit trött, orkeslös och slö. Allt det där som man måste göra har jag verkligen behövt tvinga mig till att göra. Visserligen har jag inte gjort sådant med sprittande glädje under de senaste månaderna – men det har varit ett mycket mindre motstånd.

Så från och med idag börjar satsningen om. Nu har halvtidsvilan varit och till sommaren, senast, borde jag vara klar. Jag vågar inte sia om när det är färdigt, men som jag mått senaste veckan, så vill jag verkligen inte må igen. Det är gott för några sekunder i munnen, men eftersmaken är bitter.

Min ätstörning gör sig också extremt påmind. Jag kan inte sluta äta. Någon dag ska jag försöka ge en förklaringsmodell på hormonell nivå varför det funkar på det viset för någon som är fet och sjuk. Ni andra normala har säkert upplevt någonting liknande. Efter en stor och god middag är ni proppmätt. När väl efterrätten, bara några kakor till kaffet ställs fram, så finns det likväl plats och sug för en kaka eller två. Man ska inte ignorera makten sockret har.

That’s all for now. Sov gott.

 

One thought on “Veckouppdatering.

  1. Skillnaden mellan en smal och en fet människa är just när kakfatet ställs fram:
    Smal människa – nej tack, jag är mätt.
    Fet människa – ja tack, jag är inte proppmätt!
    Och ja, jag vet vad jag hade svarat 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *