Eureka, eller, nu är halvtidsvilan över.

Nej då, egentligen inte. Fast lite.

Jag har ju stått still i vikt mer eller mindre, vi kan kalla det för normalvariation, sedan Augusti nu. Det har varit minst sagt besvärligt att spränga tre-siffrors barriären. Det har varit en riktig skithöst än så länge ur en mängd perspektiv. Jag har känt tendenser till hetsätning och jag upplever också att jag har behövt äta mer volym och näring för att få mättnadskänsla. Jag är normalt inte sådan som varierar matintaget över året, t ex äter mindre på sommaren och mer under vinterhalvåret. Jag har varit medveten om att jag gjort förändringar under hösten jämfört med sommaren i mitt “projekt”, men jag har inte kunnat se några verkliga samband som skulle kunna förklara stoppet med tydlighet. Eftersom jag slutade föra matdagbok i Juni någonstans kan jag inte gå till några sådana siffror heller.

Men en eftermiddag på jobbet under den gångna veckan fick jag en idé på ett samband som jag faktiskt inte försökt illustrera grafiskt. Det ser ut så här:

Så vad säger den här grafen då? I september slutade jag motionera med den frekvens jag gjort tidigare. Där halverades också viktnedgången direkt. I takt med att jag motionerade mindre och mindre minskade också viktnedgången. När november är slut kommer det att bli ännu tydligare varför viktminskningen kommit till ett stopp.

Nu anser jag fortfarande, utifrån en generell teori att det vi stoppar i oss näringsmässigt har mycket större betydelse för förändring i vikt och hälsa än motion har. En Big Mac (bara burgaren) motsvarar en timmes rask promenad. Det är mycket enklare att äta en Big Mac per dag än att gå en timme per dag. Det är kort sagt mycket enklare att få i sig överskottsenergi än vad det är att göra av med den.

Men i mitt fall, med siffror som åtminstone stödjer teorin, så verkar det faktiskt som att jag måste gå hungrig (även på då en lågkaloridiet som säljer sig själv med “Gå ned i vikt utan att vara hungrig”), eller så måste jag öka energiåtgången för att bibehålla en god viktnedgång.

Nu vet jag förstås om alla andra positiva faktorer av motion. Så jag försöker egentligen inte undvika att röra på mig – men jag hade, fram tills nu, underskattat effekten av motion. Och det är ju självfallet så att sekundäreffekten av motion (ökad metabolism under upp till 24 timmar efter avslutat pass) antagligen är den bonuseffekt som jag underskattat mest – även fast jag varit medveten om den. Så, Herr Fredrik Nilsson, jag borde inte ha avfärdat din fråga så lättvindigt i våras. Den tunga styrketräningen borde ha fått komma in mycket tidigare, och det i kombination med promenader som haft en tydlig och stor effekt.

Med det här som teori i ryggen börjar nu andra halvlek. Nu ska resterande 25 kilogram bort. Mediciner ska sättas ut och jag ska kunna äta en pizza när och om jag vill, utan dåligt samvete och utan att jag sticker iväg mot ett liv i ohälsa.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *