10 år och lata kockar

Igår firade jag och frugan 10 år som par. Det känns de flesta dagar som om det inte gått så lång tid, medan andra dagar känns det som om vi känt varandra jämt. Frågar man min fru säger hon nog att det sistnämnda inte händer så ofta.
Vi bestämde oss för att hitta ett trevligt hotellrum och äta lite mat på lokal. Till rummet tog vi med lite choklad och en flaska bubbel att njuta av i bubbelbadet på rummet.
Under kvällen blev vi fundersamma över hur det står till med mathantverket i Sundsvall.
Har ni någonsin stött på mat som lagats av en trött kock? Jag vet inte hur man beskriver det bättre. På våra köttbitar (Oscar var restaurangen) fick vi en glaze som skulle ge känslan av grillat med lite brända och rökta toner. Bra köksfusk för att ge lite mer smak och arom. Men, för Guds skull, smaka på det som kokas ned innan det serveras. Det kan liksom inte vara meningen att det ska brännas och stickas på tungan. Pommes frites som om de var hämtade från McDonalds, tja de som inte klarat av McDs kvalitetskontroll. Såsen och den rostade vktlökscremen var det jag tyckte motsvarade förväntningarna. Stekgraden på köttet var det kanske också lite sisådär med, men det var inte helt åt skogen i alla fall. Jag skulle vika säga att efterrätten var ok, men det var den inte riktigt. Till en lite för bitter chokladfondant serverades en kardemummaglass som hade en helt underbar smak. Men glassen var isig. Inte som en sorbet utan som en riktigt uselt ompysslad glass. Antingen använder Oscar ingen glassmaskin utan handrör glassmassan alldeles för sällan, eller så har man inte förstånd att använda glykos eller honung som invertsocker, eller så glömde man gelatinet som ger en krämigare smak. Fast det mest troliga är att “glassen” åkt in och ut ur frysen massor av gånger – fått tina därefter frysts om. Så synd, för smakmässigt var den fantastisk. Service och tillmötesgående var däremot oklanderligt. Tack för det!
Tillbaka då till hotellrummet och en hög praliner från sundsvalls chocolate house. Egentillverkade praliner i alla dess former och smaker. Och även här en lat eller trött tillverkare. En fylld pralin ska ha ett skal som är ungefär lika tjockt i topp, botten och på sidorna. Inte en klump i botten och toppen, flortunna sidor och oftast en strimma av fyllning. Hur svårt är det att fylla en pralin orm och sedan vända den upp och ned. Kanske knacka lite för att få bort luftbubblor. Just det, det kan vara en ide att kalibrera tempereringsutrustningen. Praliner ska inte smälta i handen så fort som dessa gjorde.
Det här gör mig bekymrad över mathantverket i Sundsvall. Mycket trist.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *