I kalendern ser vi nu November

Viktkurvan beter sig lite om parabeln hos en kastad macka. Tja, ni vet en flat sten som man kastar över vatten. En bottenstuds och därefter lite lallande med vikten under någon eller några veckor, ny bottenstuds på lägre nivå och därefter lallande igen. 104,4 kg stannade vikten på den här veckan, 0,6kg upp från förra veckan.

Det finns inget skäl till skrik och panik, så klart, men nog sprider sig tristessen en smula. Jag har egentligen inga nya fantastiska planer – jag borde bara fortsätta exekvera alla gamla planer.

Däremot har jag insett att jag definitivt borde dra ned på ostätandet. Det har varit min främsta leverantör av fett, men jag insåg här i dagarna att det kanske inte är helt brilliant att jag stoppar i mig de mängder av kalcium jag får från osten. Så det inte är kalorierna eller näringsinnehåller jag funderar över, utan snarare den potentiella effekten på blodtrycket. Vid det här laget borde jag, kan jag tycka, med de mediciner jag har, den bättre tränade pumpen och med min viktnedgång och kost (som gör att jag binder ganska lite vätska) ha börjat få för lågt blodtryck och därmed medicinutsättning. Jag verkar inte riktigt vara där ännu. Men jag tänker definitivt hålla lite koll på hur mycket kalcium jag drar i mig. Så om jag skulle introducera en ny plan så är det väl den planen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *