Monthly Archives: October 2012

Och så invägningsposten och den närmaste tiden.

Japp, paleoexperimentet är nu över. Jag har tappat bort hungers- men dessvärre också mättnadskänsla. Det funkar inte för mig. Det resulterar bara i att jag överäter. Med en så pass fettfattig kost som paleolitisk kost ändå är, så blir det dyrt eller kolhydratrikt att överäta.

Tillbaka till mina mejeriprodukter och “så mycket fett jag vill ha eller behöver”. Samt att träningen nu ska igång igen. Men nu lite mindre promenader och desto mer styrketräning. Jag har dragit på det och inte förberett mig riktigt som jag borde, men nu är gränsen nådd. Det kanske innebär att jag tappar vikt långsammare om jag helt plötsligt bygger muskler igen, men det går bra. Omformande av kroppen tar lite tid och förstör ren viktnedgång. I alla fall tills man når den tröskeln då muskelvikten i sig ökar förbränningen. Och förstås, själva träningen som kommer att vara tung, kommer också att göra sitt för förbränningen.

Jag har inte gjort någon definitiv plan och periodisering. Det kan gott få vänta, jag måste ändå förberedelseträna en stund innan jag måste hyperfokusera.

Vikten den här veckan stannade på 105,3, vilket är ett kilo upp från förra veckan. Ett resultat av överätande – och då för mycket kolhydrater. Majoriteten från frukt och grönt – men det är kolhydrater likväl. Det ger oss en graf som ser ut så här:

Glukosbelastningstestet är klart (för fyra timmar sedan)

Och det blev ett ganska horribelt resultat. Märk väl, jag hade inte läst på någonting i förväg om vad jag kunde förvänta mig så jag var helt oförberedd på resultatet. Efter att ha haft det lägsta fastesocker jag fått mätt under de senaste månadern, så kom resultatet efter två timmar lite som en chock. 11,2. Det var mycket högre än vad jag förväntade mig och sköterskan indikerade att jag antagligen skulle få besöka en diabetessköterska framgent. Vi får se vad min läkare säger. Jag återkommer till gränsvärdena strax.

Redan i bilen på vägen hem funderade jag på konsekvenserna av det här. Jag kände mig lite förtvivlad, så klart, att min insulintolerans inte var bättre än vad testet visade på. Jag rannsakade mig själv och mitt senaste experiment – om jag har varit för liberal i fråga om kolhydrater och hur det kunde komma sig att jag inte blivit mer insulinkänslig efter mer än sex månaders relativt strikta lågkolhydratätande.

Ungefär halvvägs hem väljer jag att ta ett annat perspektiv. Det här kan faktiskt vara det bästa som kunde hända mig just nu. Jag har känt att motivationen har falnat lite. Jag har rört på mig mycket mindre än vad jag skulle önska och det har antagligen blivit lite mer frukt och grönt än vad jag borde äta. Jag känner varje dag att min energi inte är på samma höga nivå och att jag inte är riktigt så skarp som jag skulle önska.

Kan det bara vara en mental anpassning? Att jag inbillar mig att jag blivit trubbigare? Ja, det är kanske möjligt. Om jag skulle jämföra mig själv nu med hur jag mådde för exakt ett år sedan, då kanske det är en markant och tydlig skillnad. Dessvärre är inte minnet tillräckligt bra eller opartiskt för en sådan jämförelse. Jag drar då därför slutsatsen att jag har slarvat för mycket och långsamt börjat återgå till ohälsosamt leverne. Det här får vara en varningsklocka och grundläggande motivation till att strikta upp mig än mer än tidigare. Inte bara för att jag vill bli friskare inombords, men också för att tappa resterande, omkring, 25 kilo.

Som motvikt till min förnyade beslutsamhet, när jag fick min första blodsockermätning, också fastevärde, låg det på 11,8. Idag alltså på 5,4. Först när jag dragit i mig en ansenlig mängd socker så landade jag på 11,2 efter två timmar. Det är en avsevärd och tydlig förbättring hur jag än väljer att se på det. Men vad säger då gränsvärdena?

Hos Kostdoktorn beskrivs följande (för stick i fingret):

  • Under 8,7 = Frisk
  • Mellan 8,7 och 12,1 = Gränsfall, nedsatt glukostolerans
  • Över 12,1 = Diabetes

Där står också som första stycke:

Efter en lång tid på strikt lågkolhydratkost riskerar du att få falskt förhöjt värde på glukosbelastning. Din kropp är helt enkelt inte förberedd på att hantera en plötslig sockerchock.

Aha! Självfallet blir det då aktuellt att läsa vidare lite. Att det finns att läsa på en websida gör det ju inte till en sanning, men det måste ju finnas någon studie någonstans – eller i alla fall någon fler som kan indikera detsamma. Helst någon som inte är så starkt knuten till LCHF-ivrarna. Jag vill i alla fall försöka förhålla mig kritisk till det jag läser – hur rimligt jag än kan uppleva att det är. Och med rimlighet menar jag förstås att det passar in i min världsbild. Nu är ju inte jag någon vetenskapsteoretiker, men jag kan ju i alla fall försöka låta bli eget bias så långt det går.

Ok, jag är inte gravid, min mage till trots, men här finns det en studie som kan ge någon form av indikation. Ja, och så har min främsta husgud gällande kost och hälsa skrivit följande inlägg angående glukosbelastningstest.

Mitt problem är att studien som det refereras till i den senare länken handlar om oxidativ stress vid plötslig kolhydratbelastning. Nog så viktigt och intressant, men den information jag verkligen letade efter är beskriven i förbifarten, visserligen med observationer, men med säkerhet av skribenten. Men det finns ingen studie som bekräftar. Studien innan, angående gravida, känns inte helt applicerbar på mig heller.

Fram till dess att jag kan hitta studier som visar att lågkolhydratkost kan påverka resultatet av glukosbelastningstest tänker jag fortsättningsvis anse att jag ligger i gränslandet för diabetes och därmed agera i enlighet med detta.

Självbedrägeri kanske man kan kalla det. Vetenskapligt förhållningssätt är väl också ett möjligt perspektiv. Det viktigaste är i slutändan att jag med förnyad kraft ska hålla mig till en ännu mer strikt lågkolhydratkost.

Hur den framtida resan ser ut återkommer jag till i nästa post – som blir invägningsredovisningen för den här veckan. Jag har vägt mig redan (inte vackert resultat). Men har jag inte fixat till graferna, så tänker jag inte föregå och bara publicera ett resultat.

 

 

Glukosbelastningstestet har börjat

De närmaste två timmarna är nu utstakade! Jag ska göra så lite som möjligt de närmaste två timmarna. Äntligen någonting jag är riktigt bra på!
För ungefär 15 minuter sedan gjordes det ett hål i fingret och mitt fastesocker uppmättes. Lite urin i en mugg och därefter ett avgörande om jag skulle få göra testet eller inte. Som jag förstod det så gör man inte testet om sockret är för högt. Jag antar att det har med

Do no harm

att göra…
Hur som helst, inget socker i urinet och ett nytt personbästa när det gäller uppmätt blodsocker: 5,4 – vilket innebär att jag nu ligger inom de normala ramarna!
Så nu sitter jag så inaktiv som jag bara kan och låter 300ml vatten och 75g glukos bearbetas på ett, vad jag hoppas, så normalt och effektivt vis som möjligt.

Före- och efterbilder

Jag tror att jag har skrivit om det tidigare, men jag minns inte och jag orkar ärligt talat inte kolla genom mina tidigare 108 poster efter träffar.

När jag började det här projektet trodde jag, innerst inne, inte att jag skulle lyckas. Det fanns liksom ingenting riktigt som pekade på det baserat på mina tidigare erfarenheter. Visst, det fanns en helt annan motivationskälla vid det här försöket, men jag hade ändå inga rejäla egna erfarenheter att luta mig på. Därför tog jag, den här gången inga före-bilder. Och eftersom jag inte är klar, finns det så klart inte heller några efter-bilder ännu.

Jag har dessutom slängt mina gamla byxor, så jag har inte någon möjlighet att göra ett käckt foto där jag står i mitt ena byxben. Ärligt talat, jag tror faktiskt inte att jag varit SÅ stor och kan bli SÅ liten att jag skulle kunna göra det – men ändå – dessa spår är borta.

Däremot fjolårets vinterjacka (som inte är mer än en tunn fleecejacka) skulle jag nog behöva köpa tältpinnar till om jag nu skulle använda den igen. Till och med en del av mina tröjor börjar nu kännas riktigt säckiga och de som jag nu använder allt mer är de tröjor som jag tidigare inte alls kände mig komfortabel med. Så visst har det hänt saker.

Men, nästan av en slump upptäckte jag att det fanns före- och undertidenbilder. Jag har stoppat in datum och midja/vikt för de tre bilderna. De är inte superbra för jämförelse och jag känner mig kanske lite hemmablind när jag tittar på dem. Visst ser jag skillnad – men jag tycker eller tänker att det borde synas mer. Nåja, min arbetskamrat Jonas står för dessa bilder och jag publicerar dem härmed med hans tillåtelse. Jag lovade ingenting, men visst känns det artigt att även länka till den föreslagna sidan.

Och så bilderna i kronologisk ordning: