Glukosbelastningstestet är klart (för fyra timmar sedan)

Och det blev ett ganska horribelt resultat. Märk väl, jag hade inte läst på någonting i förväg om vad jag kunde förvänta mig så jag var helt oförberedd på resultatet. Efter att ha haft det lägsta fastesocker jag fått mätt under de senaste månadern, så kom resultatet efter två timmar lite som en chock. 11,2. Det var mycket högre än vad jag förväntade mig och sköterskan indikerade att jag antagligen skulle få besöka en diabetessköterska framgent. Vi får se vad min läkare säger. Jag återkommer till gränsvärdena strax.

Redan i bilen på vägen hem funderade jag på konsekvenserna av det här. Jag kände mig lite förtvivlad, så klart, att min insulintolerans inte var bättre än vad testet visade på. Jag rannsakade mig själv och mitt senaste experiment – om jag har varit för liberal i fråga om kolhydrater och hur det kunde komma sig att jag inte blivit mer insulinkänslig efter mer än sex månaders relativt strikta lågkolhydratätande.

Ungefär halvvägs hem väljer jag att ta ett annat perspektiv. Det här kan faktiskt vara det bästa som kunde hända mig just nu. Jag har känt att motivationen har falnat lite. Jag har rört på mig mycket mindre än vad jag skulle önska och det har antagligen blivit lite mer frukt och grönt än vad jag borde äta. Jag känner varje dag att min energi inte är på samma höga nivå och att jag inte är riktigt så skarp som jag skulle önska.

Kan det bara vara en mental anpassning? Att jag inbillar mig att jag blivit trubbigare? Ja, det är kanske möjligt. Om jag skulle jämföra mig själv nu med hur jag mådde för exakt ett år sedan, då kanske det är en markant och tydlig skillnad. Dessvärre är inte minnet tillräckligt bra eller opartiskt för en sådan jämförelse. Jag drar då därför slutsatsen att jag har slarvat för mycket och långsamt börjat återgå till ohälsosamt leverne. Det här får vara en varningsklocka och grundläggande motivation till att strikta upp mig än mer än tidigare. Inte bara för att jag vill bli friskare inombords, men också för att tappa resterande, omkring, 25 kilo.

Som motvikt till min förnyade beslutsamhet, när jag fick min första blodsockermätning, också fastevärde, låg det på 11,8. Idag alltså på 5,4. Först när jag dragit i mig en ansenlig mängd socker så landade jag på 11,2 efter två timmar. Det är en avsevärd och tydlig förbättring hur jag än väljer att se på det. Men vad säger då gränsvärdena?

Hos Kostdoktorn beskrivs följande (för stick i fingret):

  • Under 8,7 = Frisk
  • Mellan 8,7 och 12,1 = Gränsfall, nedsatt glukostolerans
  • Över 12,1 = Diabetes

Där står också som första stycke:

Efter en lång tid på strikt lågkolhydratkost riskerar du att få falskt förhöjt värde på glukosbelastning. Din kropp är helt enkelt inte förberedd på att hantera en plötslig sockerchock.

Aha! Självfallet blir det då aktuellt att läsa vidare lite. Att det finns att läsa på en websida gör det ju inte till en sanning, men det måste ju finnas någon studie någonstans – eller i alla fall någon fler som kan indikera detsamma. Helst någon som inte är så starkt knuten till LCHF-ivrarna. Jag vill i alla fall försöka förhålla mig kritisk till det jag läser – hur rimligt jag än kan uppleva att det är. Och med rimlighet menar jag förstås att det passar in i min världsbild. Nu är ju inte jag någon vetenskapsteoretiker, men jag kan ju i alla fall försöka låta bli eget bias så långt det går.

Ok, jag är inte gravid, min mage till trots, men här finns det en studie som kan ge någon form av indikation. Ja, och så har min främsta husgud gällande kost och hälsa skrivit följande inlägg angående glukosbelastningstest.

Mitt problem är att studien som det refereras till i den senare länken handlar om oxidativ stress vid plötslig kolhydratbelastning. Nog så viktigt och intressant, men den information jag verkligen letade efter är beskriven i förbifarten, visserligen med observationer, men med säkerhet av skribenten. Men det finns ingen studie som bekräftar. Studien innan, angående gravida, känns inte helt applicerbar på mig heller.

Fram till dess att jag kan hitta studier som visar att lågkolhydratkost kan påverka resultatet av glukosbelastningstest tänker jag fortsättningsvis anse att jag ligger i gränslandet för diabetes och därmed agera i enlighet med detta.

Självbedrägeri kanske man kan kalla det. Vetenskapligt förhållningssätt är väl också ett möjligt perspektiv. Det viktigaste är i slutändan att jag med förnyad kraft ska hålla mig till en ännu mer strikt lågkolhydratkost.

Hur den framtida resan ser ut återkommer jag till i nästa post – som blir invägningsredovisningen för den här veckan. Jag har vägt mig redan (inte vackert resultat). Men har jag inte fixat till graferna, så tänker jag inte föregå och bara publicera ett resultat.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *