En vecka med paleokost avverkad. Experimentet får fortsätta!

Nåja, så mycket energi och entusiasm har jag inte till övers för paleolitisk kost. Det känns oerhört drygt att behöva slänga fram stekpannan så ofta som jag gör, bara för att få någon mat i magen. Sallad utan dressing blir, tja, sisådär. Jag saknar mjölkprodukter något oändligt och tja, saltet – det fuskar jag ärligt talat med.

Så det är inte helt renlärigt och det känns ganska omständligt, men det är en kost jag kan stå ut med en stor del av tiden och min fru likaså.

Ja, alltså, jag kan både stå ut med kosten och min fru – men i det här fallet menade jag faktiskt att frugan tycker det är ok. Vi kom överens om att försöka köra en vecka till utan att jag går bananas, bildligt talat.

Det har gått trögt med vikten hela veckan. Det känns som om jag har haft ganska lite aptit, just för att maten inte känns så aptitlig, men jag har förstås ätit ändå när jag blivit tillräckligt hungrig. Därför är jag lite fundersam varför inte vågen har rört sig på hela veckan. Att jag har ett energiunderskott är helt självklart utifrån de beräkningar jag gjort. Så jag hade inga stora förhoppningar när jag klev på vågen idag.

Men nu har jag kommit halva vägen på resan.

Som man kan se i grafen nedan, den blå kurvan har nu glidit under 104kg, det vill säga, sedan start har jag tappat över 24 kilo och mindre än hälften återstår. Tja, faktum är att tappet blev rejält. På den nya vågen vägde jag 104,3kg. Hursomhelst innebär det förstås att jag ska uppdatera den här tabellen:

[table id=1 /]

Och så viktgrafen.

Nu är det bara resten kvar…

Måttkurvan är förstås likvärdigt intressant. Det går åt rätt håll men ja, halvvägs är nog bara förnamnet.

Det kan vara så att midjemåttet ska vara ännu lägre, men jag har svårt att slappna av på så vis att jag kan få ett exakt mått, och även med ommätningar så når jag inte riktigt något konsekvent värde. Så jag lade på någon cm för att kompensera för att jag kanske drar in magen när jag faktiskt inte ska göra det.

Jag tänkte också presentera den tredje grafen som visar på BMI, LBM och kroppsfett. BMI är ju det där trasiga värdet som bara funkar som varningssignal om man är överviktig på grund av fett och som blir fett missvisande om man använder det på tränade personer.

LBM är Lean Body Mass, en uppskattning av vad kroppen skulle väga om man har 0% kroppsfett. Används i en del sammanhang för att uppskatta vilket proteinintag man verkligen behöver. Det vill säga, om jag ska beräkna 1g protein per kilo kroppsvikt är det tillräckligt om man utgår från LBM och inte tittar på den totala kroppsmassan. Tja, eller så resonerar en del tänkare om näringslära. Själv äter jag gärna kött till att jag är nöjd – men undviker så långt det är möjligt att äta under 75g protein per dag.

Det tredje värdet är då en uppskattning av min fettvikt. Vikt som jag kan tappa – till en viss gräns. Som man är man hyfsat deffad under 8-10% fettprocent (upplever jag) men man kan förstås ligga ännu lägre. Det är för mig inget mål. Baserat på tabellen nedan kanske jag skulle hålla mig på ungefär 79kg som målvikt. Ungefär 72kg LBM med 10% kroppsfett = 79kg. Det tycker jag är nära nog den målvikt jag har på 80kg. När jag väl är där får vi se hur fördelningen ser ut och om jag tycker att jag ser tillräckligt bra ut naken.

Och resten löser sig nog med träning och så. Jag tänkte nog inte forma kroppen färdigt med endast diet. Nu låter det här förstås ganska ytligt, och det är det så klart. Men jag är relativt säker på att om jag lägger på det som ett extra mål, så ökar nog chanserna att motivera mig hela vägen. Att jag inte ska ha typ 2 diabetes eller behöva blodtrycksmedicin är förstås det två absolut viktigaste målen i nära tid.

Så här ser hur som helst kurvan ut för BMI, LBM och Fett%

Den säger, i princip att jag har tappat 14kg fettvikt och 8kg muskelmassa. Det känns inte riktigt så, men det är förstås svårt att säga. Värdena baseras på formler som tar in vikt, längd och midjemått. De blir så klart ganska fyrkantiga och saknar en massa faktorer. Men jag tror ärligt talat inte mycket mer på bioimpedansmätningar i form av vågar och så. Jag samlar och beräknar värdena mest för att de är enkla att slå in och stoppa in i en graf. Att även dessa visar progress i ganska hög grad räcker långt för mig.

Så vad händer nu? Ett verklighet delmål är passerat och måste firas! Tja, det blir en bordsbokning på Saffran denna vecka eller nästa någon kväll då det är lugnt och tomt. Kan man välja tapas själv kan man göra bra val. Och det är ju gott med friterad bläckfisk, patatas bravas, färskostfyllda pimieñtos, vitlöksfrästa räkor. Hmm, det kanske blir lite begränsat även där, men … räkor är ju gott!

Nästa viktmål är 101kg. Då passerar jag under 35 BMI, vilket tar mig från kategorin skitjävelfet till jävelfet.

Nästa måndag blir det glukosbelastningstest. Jag ska fasta inför testet och det är så liten mängd jag ska få i mig så jag väger mig nog efter testet. Jag ska fronta idén om att om jag ändå ska stoppa i mig socker, kan jag inte få ta med mig en vetelängd eller radiokaka. Jag tror inte att de köper den idén tyvärr.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *