Monthly Archives: October 2012

Endast kort uppdatering denna vecka.

Det är för mycket som pockar på uppmärksamheten och det finns en massa deadlines, så den här gången blir det bara en kort summering.

Lite upp i vikt sedan förra veckan. Nästan oförändrade mått under de här fyra veckorna.

Den här veckan har jag “fuskat” så mycket att jag nästan borde skämmas över hur lite vikten påverkades. Å andra sidan, hela förmiddagen har jag lämnat tillbaka vätska och socker – som vanligt – med 30 minuters intervall.

Här är graferna:

Nu har jag tagit bort den gamla vågens kurva och det innebär i praktiken att jag vägde 129,5kg från början och med dagens invägning på 103,8kg så har jag tappat 25,7 kg sedan start. En genomsnittlig viktnedgång på 0,8kg per vecka så här långt.

Långt hemifrån, fast inte i meter räknat.

Den här natten spenderar jag på Torpshammars herrgård för en tvådagars kurs. Men jag hade hellre varit hemma. Inte för att jag har någonting mot att sova i annan säng än min egen eller för att rum eller miljö är dålig – men jag skulle hellre spendera kvällen med min fru. Det är inget fel på sällskapet här eller möjligheten att ha roligt och trevligt, men jag vet att det finns någonting som är ännu bättre.

Det är gånger som denna som jag på allvar inser att hon är min bästa vän och att jag resten av tiden antagligen inte tänker på det, förstår det eller agerar på det. Jag tänker inte lämna några löften som jag riskerar att inte kunna hålla, men nog måste jag se över hur jag ser på saker och ting samt värdesätta tiden och nuet ännu mer.

 

Den 32:a veckan sedan start.

En modest nedgång vid dagens invägning. Jag känner mig lättare i kroppen och jag har rätt mycket fysisk energi som vill komma ut, därför blev jag faktiskt lite förvånad att det inte syntes mer på vågen. Men all nedgång är bra nedgång (i alla fall de närmaste 20 kilona).

Men jag är hur som helst i god form och vigör. Min psoriasis bleknar bort vecka för vecka och jag tror att jag måste göra en djupdykning i vad vetenskapen tänker och tycker om reducerade symptom av autoimmuna sjukdomar i allmänhet. Senast idag läste jag en artikel där en  medicin mot psoriasis vid en studie verkade symptomreducerande för en grupp med Chrons. Tyvärr är inte observationer samma sak som data. Jag vet att jag inte är ensam om att må bättre av lågkolhydratkost – men frågan är om det är kolhydraterna specifikt eller om det är lektinerna i baljväxter – vilka jag också avstår från. Det här tänker jag läsa på lite om och kanske dessutom skriva lite om.

Jag har också gjort slag i saken och börjat pilla med lite information om min resa ur ett mer vetenskapligt perspektiv. Det tråkiga är att det finns så många sidor som säger nästan samma sak – så jag har valt att beskriva det bara utifrån mitt perspektiv och mina erfarenheter, med det stöd som finns. Det kanske inte blir de mest länkade sidorna när det gäller kall och hård fakta – men det finns alltid någon som är nyfiken. Att inte dela med mig av mina erfarenheter när jag med facit i hand genomgått en relativt omfattande livsstilsförändring vore ju en synd. Jag hoppas att jag kan slå på knappen “publicera” för sidorna snart framöver.

Motionen lyser dessvärre fortfarande mycket med sin frånvaro. Det har blivit en sporadisk promenad här och där, men inte så mycket mer. Det känns lite tråkigt att jag tappat tempo, men det verkar verkligen inte som om tiden “finns över” på samma sätt som det gjorde tidigare. En stark misstanke jag har är just höstmörkret. Inte så att jag är mörkrädd, för det är jag inte. Inte heller att det är kallare ut känns som det påverkar. Men det är mycket mer motigt att gå ut vid 22 på kvällen nu när det varit mörkt i flera timmar, än vad det var i somras.

Och sedan har jag haft lite mer att göra än vad jag hade under sommarperioden. Även om det inte borde få prioritera bort någonting så viktigt som motion, så har traskandet ändå fått stryka på foten.

Till nästa vecka ska jag sammanföra de olika vågarnas grafer. Inte för att det är svårt att upprätthålla två linjer, men det känns inte som om det ger så mycket effekt. Det känns mest bara som om det blir plottrigare. Här är den i alla fall: 103,4 blev invägningsvikten, vilket är -0,5kg sedan förra veckan och -26,1 sedan start. Det innebär att det är 23,4 kilo kvar till mitt mål på 80kg.

Nästa vecka ska vi se vad måttbanden säger. Om jag tittar till bälte och byxor så misstänker jag att det försvunnit någon centimeter här och där även denna månad.

 

 

Nu är allt i sin ordning igen.

Inga kalla händer längre. Jag fryser inte hela dagarna. Inga tröttanfall eller bristande energi att kasta mig över aktiviteter. Efter helgens fettchock har nu hunger- och mättnadskänslor infunnit sig igen. Jag kollade också hur ketonkoncentrationen såg ut och här bottnade jag ur skalan. Precis som jag önskade.

Full fettdrift föröver! Nytt viktbottenrekord väntas på måndag och det jag hotat med så länge börjar nu bli aktuellt på riktigt. Håltång behövs snart för bältet! Kläder jag valt att inte använda på ett tag behöver inte ballongtöjas för att de ska sitta ok. Fina grejer. Och god mat återigen.

Kvällens middag, lite stekt falukorv, ett paket bacon, en hög cole slaw, några stekta champinjoner, 3/4 förpackning tunt skivad stekt halloumi och lite tärnad gurka. Det behövs nog ingen mer mat idag misstänker jag.

Det är svårt att tro, men det är tydligen måndag igen!

Det är måndag igen och tiden har återigen bara sprungit iväg. Det känns som om jag har en hel del funderingar som jag vill dela med mig av och poster som jag vill skriva, men det blir liksom inte av. Till råga på allt hinner någon annan i bloggvärlden oftast före. Det känns lite sisådär ibland att ha ett schysst uppslag till tankar jag har eller funderingar jag vill dela med mig av – och helt plötsligt hittar jag bland mina RSS-flöden någon annan som skrivit ganska precis samma sak – och oftast med någon backning för uttrycken – när jag egentligen bara har en fundering.

Så då kan jag ju välja mellan två olika vägar. Antingen så beskriver jag vad jag funderat på och stoppar in en länk till någon annan som beskriver det bättre, mer vetenskapligt eller samma sak fast mycket tidigare – eller så skriver jag det ändå och låtsas som om det regnar.

Det jag pratar om ovan är främst tankar och funderingar om low-carbande eller sötsug eller fettförbränning eller motivation och så vidare. Egentligen ganska lite som handlar om min resa och mina frustrationer eller glädjeämnen. Samtidigt som den här bloggen bara är en säkerhetsventil eller någonstans där jag vill dela med mig av min resa, så vill jag ändå dela med mig av funderingar och erfarenheter så att någon annan kan dra nytta av det. Även om jag inte vill predika att vad jag nu gör är lätt och bäst och så, så kan man tänka sig att jag ger observationer och beskriver erfarenheter så får vem som helst annars där ute bestämma sig själv för vad de vill göra med informationen.

Hur som helst, jag går och bär på funderingar och tankar som vill ut i något media. Ingenting blir ju bättre av att jag inte delar med mig av dem – alltså är det nog mer disciplin som behövs för att åtgärda det jag tycker är ett problem. Jag måste helt enkelt ta mig mer tid för bloggande. Jag menar, hur kul är det att bara skriva något inlägg i veckan. Fast jag tänkte inte börja skriva nonsensinlägg heller med en bild på dagens middag.

Idag fick jag en promenad med min gode vän och före detta kollega Sven och vi ska nog förlägga lunchen till promenader på måndagar. Han vet det inte ännu, men jag ska se om det går att utöka antalet lunchpromenader till flera gånger per vecka. De punkter vi hade på promenadagendan fick bordläggas då det fanns så pass mycket annat att prata om. Till nästa måndags agenda finns alltså punkterna molmassa och majonnäs kvar.

Nu när jag tänker på det, så är ju det här kanske just ett sånt nonsensinlägg om jag inte presenterar dagens invägningsvikt!

Ännu ett fall framåt och målet är igen lite närmare. 103,9 kg stannade vikten på idag och det får bli ett kvitto på att jag håller mig bättre med LCHF än vad jag gör på paleolitisk kost. Jag hade också fram till helgen ett rejält sötsug och fick aldrig någon riktig mättnadskänsla oavsett hur jag betedde mig. Både nyss nämnda Sven och min fru gissade, oberoende av varandra att det inte alls var omöjligt att det hade med glukosbelastningstestet att göra. Att baksmällan kan låta sig dröjas och att sockertrollet kan väckas ur sin dvala. Jag köper, tills vidare, deras resonemang – jag har trots allt ingen bättre teori. Under lördagen tröttnade jag hur som helst och fettladdade rejält med ett flertal kaffekoppar med rejäla klickar smör. Då gick det till sig. Jag kände mättnad, hade inget sug efter vare sig socker eller någonting annat att tugga på. Det spräckte också möjligen min barriär.

Framgent är det så absolut lite kolhydrater som möjligt som gäller. Och mer motion, både i vardagsrum och på en trottoar nära dig. Det blev inte så mycket av den varan under den gångna veckan, så det är bara att ta nya friska tag. Ska jag kunna göra handstående armhävningar när viktmålet är klart, måste jag nog börja förbereda mig redan nu.

Lite annan statistik. Jag har nu hållt på i 31 veckor och med dagens vikt har jag tappat 25,6 kilogram (målet är 48 kilo, så 22,4 kg återstår av viktnedgången). Det ger en medelförlust av vikt per vecka på 0,83 kg per vecka. Så även om jag kan tycka att det står väldigt still ibland, så är det trots allt en ganska hög takt.

Så, inte många kilo kvar till tvåsiffrig vikt och möjligheten att väga in i -100 kg. Kaffe med smör, bacon, ost och lite mer motion får visa vägen. Så här ser grafen ut nu, 31 veckor efter start: