Läkarbesök, studiebesök, hetsätning och paleolitisk kost

Igår fick jag till sist träffa min familjeläkare. Jag kanske låter besviken nu, men det är jag verkligen inte. Mötet gav väldigt lite. Jag fick beröm för den förändring jag påbörjat och genomdrivit. Jag fick ingen kritik men inte heller tips för de vägval jag gjort det senaste halvåret. Vi pratade lite siffror och jag blev inbokad på en radda nya tester. Hon tyckte att det skulle vara bra om det finns lite mätbar kontroll på att saker går åt rätt håll. Jag såg inte skymten av en indikation på att hon skulle ha en dold agenda där hon ville bevisa att mina blodfetter eller mitt kolesterol går sönder av lågkolhydratdiet. Det var rätt skönt. Det har ju tagits lite prov längs vägen och eftersom de inte pekat åt några försämringar så kan jag bara anta att hon resonerar som att “Whatever works, works.”

Jag gjorde också ett snabbt studiebesök på judoklubben på kvällen. Jag ville insupa lite atmosfär och på något vis se ett av alla mina delmål i verkligheten. För att se om, eller snarare hur mycket, jag ville återvända. Och det vill jag. Jag saknar den unkna doften av tatami. Jag saknar fåniga övningar och galna sätt att flytta och röra på kroppen. Ja, jag saknar säkert också alla “belöningar” man får när övningar inte går som de skall. Och människorna saknar jag också. Det blev än tydligare igår. Jag klarar mig utan de flesta – men det ger mycket mer att få vara omkring dem. I många fall har vi droppat svett i varandras ansikten under ett decenium eller mer. Det är spår som är svåra att dölja.

Martina, en av gudinnorna i min kost- och hälsapanteon skrev nyss om hetsätning och periodisk fasta. Hon beskriver någonting som jag undermedvetet förstått, men vare sig aktivt tänkt på eller kunnat formulera med ord. Intressant läsning för den som vill.

Nu har jag haft ett experiment med periodisk fasta i en fyra-fem veckor sisådär. Det har fungerat bra på så vis att jag inte gått upp i vikt. Jag har däremot inte fortsatt falla i vikt i någon högre grad. Delvis kanske det skulle kunna bero på den minskade graden av motion – men det är mycket troligare beroende på att jag får i mig lite för mycket kolhydrater för mitt eget bästa. Det är lite för lätt att göra små avsteg då resten av familjen inte följer min kost. Därför har jag och frugan börjat snegla på lite mer strikt paleolitisk kost. Den är inte LCHF, men effekten torde vara likartad. Vi får se om begränsningarna blir för mycket, eller om det går att arbeta sig runt. Vi ska studera och testa lite så får vi se hur det går.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *