Monthly Archives: August 2012

Invägningsdags igen.

En riktigt underlig vecka har det varit. Jag bestämde mig under förra helgen att vara lite fakir. Se till att jag fick i mig tillräckligt med protein och lite till, hålla kolhydraterna och fettet kort. Energiunderskott men inte med mycket och tillräckligt av vitaminer och mineraler för att inte grundlägga någon brist.

Även fast jag lovade mig själv att inte ställa mig på vågen under veckan kunde jag inte låta bli. Och jag har stått still hela veckan, tja, fram till i morse. Mitt mål fram till den 18/8 känns oerhört avlägset, så klart, men varje hekto förlorat är ett vunnet hekto i hälsa(?).

Så 109,1 kg på den nya vågen ger följande kurva:

Igår tog jag också blodtrycket för skojs skull. 144/82. 59 i puls. Och det här var efter 10 minuters stillasittande (men inte inaktivitet) framför datorn. Det är förstås väldigt trevligt. Bra medicin, duktig medicin. En medicin jag har lite funderingar omkring som jag tänkte försöka dela med mig av under den här veckan.

 

Allting är relativt.

Jag känner mig smal när jag står och går. Jag känner mig som en pösmunk när jag sitter. Dock en mycket mindre pösmunk än vad jag var för fyra månader sedan. Skillnaden känner jag är gigantisk.

Och det inkluderar även när jag ställer mig framför spegeln. Visst, då syns det helt klart att jag är långt från klar. Så jag tänker fortsätta stå och gå. Det gör underverk för självförtroendet.

Den första nackdelen med min viktförlust är identifierad.

Jag kan inte längre balansera ett ölglas på övre delen av magen när jag sitter nästan rakt upp. Nu måste jag luta mig tillbaka och placera glaset mer mitt på magen.

Men, det här är definitivt ett problem jag kan lära mig att leva med. Förr eller senare hittar jag nog ett nytt partytrick. Kanske rulla ett mynt nedför magrutorna i någon form av muskulärt inducerad vågrörelse. Japp. Den tar vi. Jag återkommer…

 

Slut på hål i bältet.

Idag upptäckte jag att för att få brallorna att hålla sig uppe behövde jag utnyttja det sista hålet i bältet. Det borde innebära att någonstans i mina gömmor kan det nog finnas byxor som jag återigen skulle kunna baxa på mig. Det är tur att frugan har en uppsjö av verktyg för att ta nya hål i ett bälte.

Det här kan faktiskt vara det första bältet jag vuxit ur åt rätt håll. Samt förstås att jag inte lyckats använda ett enskilt hål så pass länge att bältet helt enkelt gått av.

Skavsåren på hälarna har nu börjat läka ihop så pass att de inte ömmar. Jag ska prova lite husmorstips den här gången för att gå in dem istället för att ge mig ut i ett elljusspår för att jogga. Jaja, ibland tänker jag inte riktigt klart. Det här var väl ett av de tillfällena…

För övrigt smakar råa ägg bra mycket mindre än vad jag inbillade mig. Men det kanske beror på vad man mixar dem med.