Hallå? Ketonerna?

Jag har för första gången på nästan fem månader varit trött. Orkeslös. Det känns så ovanligt att det tarvade lite fundering på vad det är frågan om.

Ok, jag har varit tömd på energi ett antal gånger, fysiskt trött eller mentalt utpumpad. En del av de möten jag är med på dränerar energin fantastiskt väl. Och det även om jag är förberedd och preparerad. Men det här är en annan trötthet. Så, vilka är kandidaterna?

  • Infektion eller förkylning.
  • Intermittent fasta.
  • För mycket kolhydrater.

Jag har hostat ganska mycket de senaste dagarna och känt mig frusen. Att jag hostar kan bero på biverkningen av enalaprilen, den första medicinen jag fick mot blodtrycket. Fast varför skulle den hostan sätta in nu, när jag ätit den i ganska precis 5 månader?

Hostan sammanföll med att jag gick från att äta 2x10mg till att äta 20mg – och av ett annat märke. Samma dosering i slutändan och variationen mellan märkena borde vara icke existerande. Men det här är värt att utvärdera. Från och med ikväll går jag tillbaka till 2x10mg av den gamla sorten, så får vi se om eller hur jag hostar i morgon och de närmaste dagarna.

Jag har känt mig frusen, mycket mer än vanligt de senaste dagarna. Det har nästan känns som om jag haft en infektion i kroppen. Men, då äter jag inte under 16 av dygnets timmar och jag har upplevt att jag är kall om händerna och lite känsligare än vanligt för väder och vind. Att jag tappat dryga 20 kilo isolering har förstås också en viss inverkan kan jag inbilla mig. Så det är lite svårt att avgöra om det skulle vara en infektion eller inte. Men det är ju förstås också mätbart till viss del. Morgonpulsen torde ge en indikation på hur det ser ut. Och om jag använder morgonpulsen som faktor har jag ingen infektion eller förkylning i kroppen. Inflammationsverksamheten verkar också vara på en all-time-low, då psoriasisen är bättre än någonsin.

För mycket kolhydrater då? Ja, jag har ökat intaget av kolhydrater lite här och där, trots att jag vet att det lägger locket på fettförbränningen. Sedan jag införde den intermittentafastan har jag tappat för mycket vikt för fort för att jag ska känna mig helt komfortabel med det. Så med lite ökat kolhydratintag tänkte jag se till att jag inte springer iväg med mycket mer än ett kilos viktminskning per vecka, vilket jag ser ut att hålla nu.

Men även kolhydratintaget är mätbart, så fram med provstickan och pissmuggen. Till min förskräckelse så ser jag att jag inte har några mätbara mängder ketoner i urinen. Det känns däremot oroväckande och en mycket möjlig orsak till energilösheten. Till kvällsfika blir det kött och fett utan annat trams. Slika kroppsliga tilltag ska beivras, omedelbums.

Faktum är att jag har haft andra signaler. Lite ökad törst/muntorrhet. Jag har varit på toaletten oftare och kommit i större nöd i högre grad. Så insulinresistensen är inte besegrad fullt ut och jag måste helt enkelt kamma till mig. Matdagbok från och med i morgon igen. Jag måste återta kontrollen, att vara trött är … tröttsamt.

Återrapportering angående hosta kommer självfallet, samt om ketonerna blir återfunna.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *