Monthly Archives: July 2012

Dagen började bra

Morgonbesök på VC Centrum. 15 minuter sent upprop och då fick jag sätta mig och “vila” vilket i min värld betyder att jag sitter och irriterar mig än mer, blandat med lätt förväntansångest över ett möjligt besked om att inget hänt med blodtrycket trots ny medicin osv.

Men så blev det inte. 160/90! (två mätningar). Så det är definitivt åt rätt håll – och dessutom mycket närmare högintensiv träning och tyngre styrketräning.

Igår fick jag dessutom byta till mig nya skor så kändes som handen i handsken.

Senare idag – invägningsinformationen, och den bjuder också på glädjebesked.

Feng shui, smältande fett och blödning i foten

Mest för att det irriterar folk som bryr sig så kallar jag det Feng shui. I det här fallet så fick jag äntligen min ända ur vagnen och halva garagets innehåll till en återvinningsstation. Jag fick dessutom chansen att köra en automatväxlad bil för första gången i livet. Det saknades en pedal. Jag klarade mig däremot från att sätta ansiktet i ratten när jag skulle stanna vid det första rödljuset. Puh.

Jag smälte också fett igår. Närmare ett kilo sidfläsk (inte mitt) från gris (nej, fortfarande inte mitt) fick gå i emaljgrytan i fyra timmar med lite krossad tomat, spiskummin och koriander. Pulled pork fick bli kvällsfika. Bra skit det. Gott på något annorlunda vis. Lite tradigt att äta med gaffel ur en skål – men food is fuel, just nu ingenting annat.

Vid promenadförsök under kvällen protesterade min vänstra fot direkt. Någon form av blödning i foten. Det var bara att halta sig hem efter några korta minuter på vift. Vi får se hur det känns i morgon. Eventuellt får jag pallra mig iväg till en simhall eller ned på jobbets gym för att motionera på något annat vis.

Jag måste också erkänna att efter knappt tre och en halv vecka utan snus kunde jag inte hålla mot mitt missbruk. Beroendet tog överhanden och jag bad som en snus. Fick en. Blev yr, spottade ut den och grämde mig själv lite grann. Därefter blev det en promenad till näraliggande ICA och en ny dosa låtsassnus. Ingen är fullkomlig eller perfekt (själv är jag känslig för drag). Men, det var ingen förlust eller så – det är bara att hoppa upp på hästen igen.

Slutligen, inte för att jag vill gå händelserna i förväg, men jag gled under 111 kg under eftermiddagen. Det verkar som om det kanske inte bara är sidfläskets fett som började smälta igår. Precis enligt planerna. Det tackar vi särskilt för.

Veckouppdatering 2012-07-16

Tja, min förhoppning om att vikten bara skulle smälta av mig blev inte infriad. Men men…

Jag har däremot gjort slag i saken och handlat lite. En räcka böcker om paleolitisk kost – då jag ändå äter åt det hållet men inte läst någonting som Loren Cordain skrivit tyckte jag att det var på tiden att göra någonting åt det. En bok om zenmeditation samt en bok med DVD om Tai Chi för nybörjare. Nej, jag är inte så korkad att jag tror att jag kan lära mig Tai Chi från en bok – eller en DVD, men att röra på mig och andas lugnt är bra för mig – oavsett om det är renlärigt eller inte.

Jag tog också och köpte mig en pulsklocka och ett par “walking” skor. Skorna ska returneras i morgon. Hälarna glider upp och ned i varje steg, automatiskt skavsår inom 200 meter. Det blev varmt och obehagligt av friktion redan efter 50 meter. Synd. Men att ha en pulsklocka kändes bra. På dagens korttur kom jag upp i 159 som högsta puls och 137 i snitt. Så hjärtat får jobba. Det är bra.

Den här veckan, eller i alla fall slutet av den har varit en prövning för mitt blodtryck och blev en fantastisk övning i anger management. På torsdag kväll fick jag uppleva någonting fullständigt orimligt. Eller, det var orimligt i min värld i alla fall. Maken till oförstånd berörde mig djupt. Samtidigt förstod jag att jag omgav mig med folk som satt upp en fantastisk fasad baserad på lögner. Och att en del antingen inte tar ansvar för sina handlingar eller att man faktiskt helt saknar empati eller föreställningsförmåga. Det blev en blandning av det djupaste förakt, äckelkänsla och en enorm besvikelse. Det är någonting jag inte kommer att kunna lägga bakom mig i första taget men det finns i alla fall en plan baserad på konfrontation. Korten ska upp på bordet, sanningen ska fram och fasader ska krackeleras.

Jag beklagar att jag inte är mer öppen och ärlig med vad det här handlar om. En dag, som en del i min egen bearbetning, kanske jag skriver om det – men eftersom det inte är jag som är primärt drabbad av det – och den har bloggen handlar om mina känslor och mina upplevelser kommer inte sanningen fram här i första hand. Det har gjort att promenaderna gått lite fortare då jag haft någonting konkret att tänka på. Samtidigt har det inte givit mig ett överskott av välvillig energi – därav lite färre bloginlägg än vanligt. Men jag sökte i alla fall inte tröst i mat, alkohol eller nikotin. Det gör mig, i allt detta, ändå stolt.

Sedan 48 timmar tillbaka plockade jag fram min gamla hederliga Protein Power-bok. LCHF i all ära, men de lösa ramarna som ges verkar funka dåligt på mig. Så vi får se nästa vecka om detta får någon effekt eller inte.

Varifrån kommer all den här övervikten?

Genom att jag har gjort så många försök tidigare att gå ned i vikt så har jag förstås också gamla excelblad där jag fångat vikten sedan tidigare. Jag hittade faktiskt också gamla blodtrycksmätningar från 2007/2008. Tydligen så hade jag högt blodtryck redan då. Inte så mycket som nu, men ändå tillräckligt för att jag borde ha gjort någonting åt det.

Nåja. De tidigaste minnena jag har efter jagad vikt (tja, sedan jag blev överviktig) var i början av juni 1999 då jag och Mr Sparta bestämde oss för att följa The Hacker’s Diet. Då vägde jag 96,6kg vid start. dryga tio veckor senare passerade jag under 80kg och vågen stannade på 79,8 kg.Jag minns också att jag ingalunda kände mig färdig då och var nöjd med det jag såg i spegeln och så vidare. Det kan nog innebära att jag måste justera mitt slutmål ytterligare. Å andra sidan, 80kg får stå kvar som starkt mål tills vidare. Även om jag bara skulle nå dit och inte ett gram lägre är det fortfarande, så klart, en enorm hälsovinning.

Nästa mätvärde jag har kommer inte från excel utan från en gammal MSN-logg från 2004 jag hittade av en slump. Där uppgav jag att jag precis pendlade mellan två- och tresiffrig vikt. Så, 2004 kan vi väl påstå att jag vägde 100 kg.

Därefter valde jag ut följande excelbaserade mätpunkter från tidigare försök:

  • 2008-03-12: 110,6 kg
  • 2009-09-17: 115,0 kg
  • 2010-05-16: 117,6 kg

Det innebär i runda slängar att min tidsmaskin nu har fört mig tillbaka till september 2008.

Jag gifte mig 2006 och hade skräddarsydda plagg. Jag ska nog vänta ytterligare ett tag innan jag får för mig att prova dem…

Det var också “humbling” (ödmjukgörande(?)) att se siffror 2-4 år tillbaka. Speciellt att mitt uppmätta blodtryck var relativt högt även då. Förutom då att jag gått omkring som en tickande bomb inser jag också att jag måste ha ännu mer tålamod än vad jag kanske tänkt mig behöva – just för att jag har skadat och påverkat kroppen under så pass lång tid. Jag ska nog inte förvänta mig mirakel och förändring riktigt så snabbt (inom 6 månader) som jag kanske hittills inbillat mig.

Men jag tror ju inte heller att jag håller på med någon mirakelkur. Jag har tänkt mig att det här är livsstilsförändringar och att jag ska behålla och förädla dem så långt jag kan, men jag ska nog ha lite mer tålamod inför resultat.

Där satt den!

Äntligen passerade jag min första riktiga nemesisvikt, 112 kg. I morse visade vågen på 111.6 kg och därmed kanske min mentala barriär försvinner och därmed också platån. Lugn i bussen, jag är på tok för cynisk för att egenkonstruerad placebo ska funka.

Men jag ser det ändå som ett tecken på att kroppen nu känner en viss övertygelse om att jag inte kommer att dö den stora svältdöden inom den närmaste tiden.

Så här ser nu långtidsgrafen ut:

Det fick mig hur som helst att fundera lite över vilka viktdelmål jag har framöver. Jag funderade lite ur olika perspektiv och kom fram till följande lista:

[table id=1 /]

Antagligen borde 99 kg också vara ett mål, bara för att det skulle vara kul att vara under tresiffrigt, men … det ligger lite för nära 101 känns det som just nu. VI får se om det får bli ett litet delmål till.Å andra sidan, varje förlorat hekto är ett delmål i sig och i sig värt att hurra över.