Där satt den!

Äntligen passerade jag min första riktiga nemesisvikt, 112 kg. I morse visade vågen på 111.6 kg och därmed kanske min mentala barriär försvinner och därmed också platån. Lugn i bussen, jag är på tok för cynisk för att egenkonstruerad placebo ska funka.

Men jag ser det ändå som ett tecken på att kroppen nu känner en viss övertygelse om att jag inte kommer att dö den stora svältdöden inom den närmaste tiden.

Så här ser nu långtidsgrafen ut:

Det fick mig hur som helst att fundera lite över vilka viktdelmål jag har framöver. Jag funderade lite ur olika perspektiv och kom fram till följande lista:

[table id=1 /]

Antagligen borde 99 kg också vara ett mål, bara för att det skulle vara kul att vara under tresiffrigt, men … det ligger lite för nära 101 känns det som just nu. VI får se om det får bli ett litet delmål till.Å andra sidan, varje förlorat hekto är ett delmål i sig och i sig värt att hurra över.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *