Jogga? Jag – näe, det tror jag väl ändå inte.

Fast det gick ju bra. Förvånansvärt bra. Ok, jag erkänner. Jag joggade i 15 sekunder och gick i 45 sekunder. Korta intervall bara. Men, det kändes bra. Väldigt bra. Typ, så bra att jag inte minns när jag senast sprang och det kändes bra. Inte tolerabelt. Det kändes bra. BRA!

Jag hittade en liten videosnutt som förevisade en bra löpstil. Jag hade bra koll på alla moment utom ett, hur kroppen ska lutas och vad som ger kraft framåt. Det hade jag aldrig resonerat omkring. Jag provade nu på kvällen och det blev en helt annan känsla. Fasen, snart 38 år gammal och har ingen aning om hur man ska löpa.

Hur som helst, till veckan blir det inköp av nya skor och träningskläder. Det som var riktigt obehagligt under de korta löpstegen var just hur den fatsuit som jag bär på hoppade upp och ned. Från manboobs till hängröv. Som Kolossen i Rhodos mitt i ett bungyjump kändes det. Det var obehagligt. Finns det schyssta sportBHar som kan ge stöd och hålla fast – måste det finnas något för överviktiga män tycker jag. Men vi får väl se till veckan.

Träningsmässigt känns det som om en helt annan dörr nu öppnats. Förutom att jag tänker börja styrketräna till veckan (3 split) så ska jag nu börja intervalljogga under promenaderna. Jag har inte bestämt mig riktigt hur jag tänker lägga upp det. Jag ska nog konsultera all litteratur jag har i ämnet, men jag vet ju vilket  målet. Jag ska springa milen under en timme förr eller senare. Hur jag ska komma dit återkommer jag nog med.

Men det var en härlig känsla – jag ser fram mot nästa pass där jag kan sätta lite mer anspänning på hjärtat och ge det en chans att jobba.

(Nyss på vågen: 112 kg, nyss i blodtrycksmanschetten 170/102)

Ingetdera bra. Båda mycket bättre än 128 kg och 190/115.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *