Födelsedagsfirande x2

En barndomskompis höll idag sitt 40-årsfirande. Mycket godsaker som jag fick låta bli. Senare under kvällen ska vi fira en av mina gamla judoelever, sedermera vän som firar sin 30-årsdag. De båda fyllde år tidigare i maj, men valde att hålla spektaklen på samma dag.

Till frukost/lunch stekte jag upp 6 ägg och lade ostskivor och salami mellan varje lager ägg, som en pannkakstårta fast mer på lågkolhydratvis.

Jag åt inte ens upp en tredjedel. Idag fick jag mättnadskänsla väldigt fort och därefter en ganska kraftig känsla av äcklan. Jag tar det som ett tecken på att kroppen inte ville ha mer energi. Jag tror inte att kroppen försöker säga att jag ska äta på annorlunda vis, för jag har inget som helst sötsug – något jag var lite orolig för efter gårdagens grissini.

Jag tror bara att jag stoppade i mig tillräckligt med energi under gårdagen att jag inte behöver fylla på med mer. Jag känner mig nu, sex timmar senare, fortfarande inte hungrig och än mindre sugen på att äta saker. Det verkar, just nu som om det kanske blir en dag med nästan fasta.

Det är en väldigt stor kontrast mot gårdagen, närmast förvirrande tycker jag. Men jag måste lära mig lyssna på kroppens signaler – de som kroppen verkligen skickar ut och inte bara lyssna till de signaler hjärnan skickar ut. Hjärnan tycker att jag är korkad och snål som inte tog en bit jordgubbstårta och kanelbulle. Min tunga och salivproduktion säger detsamma bara nu när jag skriver det. Men jag har trots det inga hungerkänslor.

En teori till det här motstridiga beteendet kan ju vara att jag förberett mig på att det ska bjudas på mjölstinna godsaker under dagen och därmed internt förbjudit mig själv att tänka på det som någonting gott, därför får jag inte heller riktiga signaler om att jag ska äta.

Dagen är inte slut ännu, jag hoppas att jag står mot resten av alla frestelser.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *