Monthly Archives: June 2012

Jamensådärja!

Nu är jag nyss hemkommen från morgonövningen där min arm punkterades och blod tappades av. Det var tur att varken puls eller blodtryck mättes – jag hade för första gången lyckan att få bli punkterad av en söt och trevlig syster. Hon hade dessutom varma händer, vilket generellt verkar vara en dealbreaker för att bli anställd inom vården.

Hon erbjöd mig att få reda på mitt blodsocker på en gång, vilket inte har hänt tidigare, men det var väldigt välkommet. Jag gillar ju siffror. Mitt fastesocker var 6,6. Det mina vänner och andra bekanta är nästan skäl att fira. Det är fortfarande lite högre än vad som är nödvändigt men, och jag citerar Kostdoktorns information om blodsocker och diabetes, Diabetes anses man ha vid två fasteblodsocker >7,0 eller vid icke-fastande >12,2 (>11,1). (http://www.kostdoktorn.se/diabetes/blodsocker-och-diabetes/)

Det innebär, i korta ordalag att vad jag nu gör, gör jag rätt. Om jag fortsätter att kontrollera kolhydratintaget kommer jag inte att ligga för högt i blodsocker – i sådan omfattning att jag fortsätter att skada kroppen. Att jag redan fått skador måste jag räkna med och acceptera. Vad som är reversibelt och inte vet jag inte – men jag kan ju i alla fall kontrollera vad som händer från och med nu. Och det verkar jag ju kunna göra. Som jag misstänker det är chansen stor att jag nu faktiskt inte klassas som diabetiker.

Däremot är inte faran över! Det här är ju när jag kontrollerar kolhydraterna på ett väldigt strikt vis. Hur åstadkommer jag resten av resan då? Tja, genom fortsatt viktnedgång och motion. Här stöter jag på ett litet aber. För intensiv motion utsöndrar stresshormoner (bra eller dåliga) vilket ökar blodsockernivån för att vara “redo”. Eftersom jag har resistens borde det vara skadligt. Men, jag tror faktiskt att långsiktigt är det mer bra än skadligt att träna hårdare framöver.

Promenad idag – blodprov i morgon.

Jag lyckades pallra mig iväg på en liten tur under kvällen. Jag vet och förstår inte riktigt vad jag roar skallen med, men någonting är det. Synd bara att jag inte kommer ihåg vad jag går och klurar på. Tiden går ganska fort i alla fall och bortsett från lite krampkänning i vaden (igen), så kändes det bättre än vad det gjort de senaste äventyren.

Jag har fortfarande inte pallrat mig till någon skoförsäljare – därmed har jag inte fått några nya skor till fossingarna. Men det är lite kluvet det här med. Jag skulle egentligen vilja ha five-finger-skor. Jag tror att det blir lite naturligare och därmed bättre så. Samtidigt, den vikt jag har är inte på något sätt naturlig. Frågan blir ju om det är bra eller dåligt att försöka anpassa och träna fötter och ben till en naturligare gång när kroppen egentligen inte har rätt förutsättningar (eller normala förutsättningar). Även om det känns som om jag skjuter saker på framtiden, så tror jag faktiskt att jag väntar med nästan-barfota-skor tills vikten gått ned ännu lite mer. Fram till dess fortsätter jag nog använda någonting som känns bekvämt och tillåter mig att motionera vidare i vanlig ordning.

I morgon, okristligt nog vid 0800, ska jag till VC Centrum. Jag tror att det är för att ta nya blodprover. Vid senaste försök var tydligen mitt långtidssocker lätt förhöjt samt att min urea var förhöjt. Det ska bli spännande att se om endera blivit bättre. Jag förutsätter också att alla andra värden var helt ok, eftersom jag inte hört någonting om dem. Men ja, det irriterar mig fortfarande att jag inte får alla värden när jag begär dem – utan just att begära ett formellt journalutdrag.

Med tanke på att läkaren drog felaktig slutsats när jag begärde värden senast vill jag gärna ha koll på mina värden själv för att kunna se och tolka eventuella förändringar. Jag har också blivit kallad till distriktssköterska nästa vecka. Jag har ingen aning om varför jag ska dit då. Men det är väl bara att inställa sig. Men jag kan inte låta bli att fundera, är det bara jag som inte förstår varför jag blir kallad – eller inte klarar av att räkna ut det – eller är det faktiskt VC som är riktigt usla på att kommunicera?

Veckouppdateringen

Nu har det inte skrivits så mycket på några dagar, så jag tror att jag är skyldig en liten “detta har hänt”. Matjesill innehåller inte bara lite mer kolhydrater än vad man skulle önska, det är också väldigt gott. En pytteliten färskpotatis, en liten bit västerbottenpaj och en tesked (ja, bokstavligt talat), tårta efter kvällsgrillen blev intaget på midsommarafton – förutom allt kött och all sill då förstås.

Jag höll mig i skinnet och fick likväl det som är godast. Sådana gånger är det lätt med dietande. Däremot tog jag mig en festsnus efter både sill-lunch och grillkväll. Nu ska jag erkänna att jag inte köpt en snusdosa på snart tre veckor. Däremot har jag norpat en pris här och där med ojämna mellanrum. I praktiken är konsumtionen minskad till en tiondel av vad den var och vissa dagar har jag ingen pris att norpa, så då blir det så klart ingen. Men de två jag norpade på midsommarafton var förgiftade tror jag. Dryg abstinens på midsommardagen och mer eller mindre binge-eating heal dagen. Även om jag kan hålla ned på kolhydraterna när jag glufsar, så lyckades jag faktiskt äta mig illamående. Det är nästan imponerande.

De senaste tre dagarna har det blivit glasstillverkning. En vitchokladglass med limecurd (köpescurd smakade inte så bra som jag vill så denna måste jag nog göra om), en mjölkchokladglass med kanelsmak och idag har jag kokat ihop en mörk chokladglass med passilla chili. Svårt att låta bli att smaka – inte så mycket för att det är gott – vilket det förstås är – men mest för att veta om det blivit så som jag tänkt mig.

Jag misstänker eller fruktar att de närmaste dagarna, fram till lördagen, kommer att bli på samma vis nu när all mat ska förberedas inför whiskyklubbens sommarträff. Jag har därför givit mig tillåtelse att inte grina över vågen eller måtten vid denna invägning eller nästa.

Nu blev det inte så farligt idag trots allt – men nästa måndag kan det bli läskigt. Det blev hur som helst inte en ny bottennotering (om jag räknar med den vikt jag har under veckorna) – men i grafen blev det en tangerad lägstanotering. Men det har totalt sett inte hänt mycket de senaste 4 veckorna. Jag har ju märkt och noterat, planerat och försökt, men snusstoppet lade fler käppar i hjulen än vad jag trodde. Nu ska jag väl vara förbi de värsta hindren – tja, och så kan jag ju ge fan i att festsnusa och därmed åka rutschkana tillbaka mot beroendet.

Men det är ju också dags för redovisning av mått:

Så även utan någon större viktnedgång sedan förra mätpunkten så minskar måtten ändå. Det är ju bra förutom för plånboken då man måste köpa nya kläder. Kan placeras i facket angenäma problem dock. Förutom då att jag hatar att köpa kläder – och lär antagligen göra det oavsett hur min kropp är formad.

Jogga? Jag – näe, det tror jag väl ändå inte.

Fast det gick ju bra. Förvånansvärt bra. Ok, jag erkänner. Jag joggade i 15 sekunder och gick i 45 sekunder. Korta intervall bara. Men, det kändes bra. Väldigt bra. Typ, så bra att jag inte minns när jag senast sprang och det kändes bra. Inte tolerabelt. Det kändes bra. BRA!

Jag hittade en liten videosnutt som förevisade en bra löpstil. Jag hade bra koll på alla moment utom ett, hur kroppen ska lutas och vad som ger kraft framåt. Det hade jag aldrig resonerat omkring. Jag provade nu på kvällen och det blev en helt annan känsla. Fasen, snart 38 år gammal och har ingen aning om hur man ska löpa.

Hur som helst, till veckan blir det inköp av nya skor och träningskläder. Det som var riktigt obehagligt under de korta löpstegen var just hur den fatsuit som jag bär på hoppade upp och ned. Från manboobs till hängröv. Som Kolossen i Rhodos mitt i ett bungyjump kändes det. Det var obehagligt. Finns det schyssta sportBHar som kan ge stöd och hålla fast – måste det finnas något för överviktiga män tycker jag. Men vi får väl se till veckan.

Träningsmässigt känns det som om en helt annan dörr nu öppnats. Förutom att jag tänker börja styrketräna till veckan (3 split) så ska jag nu börja intervalljogga under promenaderna. Jag har inte bestämt mig riktigt hur jag tänker lägga upp det. Jag ska nog konsultera all litteratur jag har i ämnet, men jag vet ju vilket  målet. Jag ska springa milen under en timme förr eller senare. Hur jag ska komma dit återkommer jag nog med.

Men det var en härlig känsla – jag ser fram mot nästa pass där jag kan sätta lite mer anspänning på hjärtat och ge det en chans att jobba.

(Nyss på vågen: 112 kg, nyss i blodtrycksmanschetten 170/102)

Ingetdera bra. Båda mycket bättre än 128 kg och 190/115.

Platå.

Eller? Nu har jag varit renlärig i några dagar, men vågen ger inte med sig. Det är trist med platåer, men jag gör ju inte fel just nu, så det blir ju bara att härda ut och vänta på att det släpper till lite.