Provtagning – done. Motion – alldeles för lite.

Upp i ottan för att bli stucken i armen och tappad på blod. Tre små provrör fyllda. Sköterskan som stack mig var bra. Det kändes knappt. Jag tycker om när det knappt känns. Jag är egentligen inte stickrädd, men jag får likväl puls och blir nervös inför det. Jag vet hur viktigt det är och att det är ett pyttestick som aldrig känns särskilt mycket. Likväl är jag spänd. Rätt fånigt egentligen. Jag klöser nära nog dagligen upp min psoriasis så att blodvite uppstår. Det spelar liksom ingen större roll. Underligt att det blir så pass stor skillnad.

Fläsk med löksås utan potatis till lunch. Det var fel. Löksåsen innehöll på tok för mycket kolhydrater. Jag blev sötsugen väldigt fort efter lunchen samt att jag fick matkoma. Någonting jag inte upplevt sedan jag började med lågkolhydratkosten. Mätstickan höll med mig om min upplevelse. Koncentrationen av ketoner hade minskat rätt rejält. Men jag hade i alla fall inget socker i urinet. Man får vara glad för det lilla. Jag inbillar mig inte att mina celler helt plötsligt skulle ha minskat sin resistens mot insulin. Jag räknar med att det kommer att ta ett bra tag.

Det är väldigt skönt att annars inte sakna sötma, bröd och så vidare. Visst, jag skulle inte ha någonting mot att glufsa i mig högkolhydratkost, men det är härligt enkelt att säga nej.

Ingen motion att tala om blev det. Det är dåligt. Jättedåligt faktiskt. Jag måste rätta upp det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *