Monthly Archives: April 2012

Flex, stress och jobb på semestern

Så var det den sista i månaden igen. Tittar man i min flexpott är det med viss förskräckelse. Så även fast det är en semesterdag är det nog ett bra läge att jobba lite. Lyckligvis saknas det inte arbetsuppgifter att bita tag i. Jag är välsignad med att majoriteten av mina arbetsuppgifter inte kräver att jag direkt och kontinuerligt samarbetar med någon annan. Jag får ett uppdrag och kan pilla med det själv i lugn och ro tills jag är klar. Så även denna gång.

Vikt och mått har inte rört sig så mycket. Nu har jag inte varit i ketos i så många dagar och jag har inte börjat röra på mig i någon högre grad. Det jag kan konstatera är att jag antagligen inte går upp i vikt utan får ned puls och förhoppningsvis blodtryck. Midjemått och vikt får komma i andra hand. Så länge det inte går åt fel håll måste jag nog tvinga mig till att inte vara missnöjd i alla fall.

Men exakt hur ska kosthållningen vara?

Jag har bestämt mig för att äta någon form av lågkolhydratkost. Jag vill inte ha för högt blodsocker på grund av att jag smäller i mig kolhydrater. Jag vet däremot inte om jag tänker försöka med LCHF på riktigt. Jag vet med mig att jag har svårt att få i mig så pass mycket fett som krävs för att det ska klassas som LCHF – och det är fortfarande lite av ett stigma att “komma ut” som LCHFare. Inte för att jag skäms, det gör jag absolut inte. Jag har inte heller något problem att förklara hur biokemin fungerar för den som inte förstår. Men jag vet faktiskt inte om jag orkar förklara.

Om jag bara säger att jag drar ned på kolhydraterna utan att ge det någon rubrik verkar det vara mycket enklare. När jag berättar att jag drar ned på socker och läsk så nickar alla förstående. Då behöver jag inte beskriva att jag skyr potatis, ris och pasta i lika hög grad.

Jag är mer en ProteinPower-kille. Det har alltid funkat för mig under de perioder jag testat och är i princip samma sak som LCHF, förutom då HF. Det blir mer LC av det. För jag äter inte för mycket protein heller.

Jag tror att jag lirar vidare lite som jag gör just nu med mina ölkorvar, ostskivor, broccoli, blomkål, coleslaw och fläsk eller nöt. Jag får väl utvärdera framöver om det funkar tillräckligt bra eller inte.

Ketos, var hälsad!

En liten promenad runt Sidsjön med frugan, någon timme för glukoneogenesen att lugna sig (den verkar alltid gå i spinn när jag motionerar av något slag medan jag är på lågkolhydratkost). En liten provsticka och vips, full ketos. Det tackar vi särskilt för.

Vid blodtrycksmätningar hemma verkar också både puls och blodtryck vara sänkt jämfört med toppvärdena. Dessvärre fortfarande över gränsen för vad som är bra.

Jag har för en gångs skull inget problem att hålla kosten. Jag känner mig inte särskilt sugen på avsteg och om tanken ens förekommer mig så är den rätt lätt att slå bort.

Nästa steg är att reducera nikotinet. Jag provköpte dosor av ett skumt märke som har fem olika varianter, med normal mängd nikotin, 75%, 50%, 25% och inget nikotin. Det smakade inte särskilt gott, men jag tänkte att jag alltid skulle kunna försöka trappa ned lite i taget.

Normalt sett tycker jag att man ska sluta tvärt. För mig känns det som om en nedtrappning bara är att förlänga plågan. Likaså med plåster, tuggummi eller sugtabletter. Även om de säkert har en tröstande effekt så är de inte riktade mot snusare i riktigt samma utsträckning. En snusare tjänar ju inte lika mycket direkt.

Jag var också och dallrade under 120kg gränsen vid morgonvikten. Det skulle innebära att återstående viktnedgång (till mitt slutmål i alla fall) nu är mindre än 40 kilo. Baby steps.

När jag kommer under 115 kg ska jag antingen köpa T-bensstek eller en rejäl Clubsteak åt mig och frugan. Vitlökssmör och lite smörfrästa primörer. Mums. Det kanske blir till nästa helg. med lite flyt.

Fortfarande inte ketos och fortfarande högt blodtryck.

Dagar som denna skulle jag verkligen vilja ha haft en blodsockermätare. Jag har aldrig sett något behov av sådana tidigare, men nu skulle det verkligen vara praktiskt.

Lågkolhydratkost för tredje dagen nu. Hoppat över fredagsfikat och så vidare. Det känns lätt att tacka nej. Det känns bra att det inte finns en inre kamp.

Jag låter fortfarande bli kaffet, men snuset fick göra comeback. Jag borde ha fått rådet att sluta röka och snusa, men det sades ju inte. Jag tänker försöka motionera och gå ned i vikt. Kaffet är enkelt att sluta med. Jag får ingen abstinens och grönt te är faktiskt ganska gott. I alla fall som omväxling till automatkaffet.

Men lågkolhydratkosten och danskursen igår kväll så är jag fortfarande inte i ketos. Jag vet att jag inte fått i mig för mycket kolhydrater och jag vet att jag borde ha tappat vätska och muskelglykogen vid det här laget. Det är därför lite läskigt att inte hittar ketoner i urinet.

Har jag högt blodsocker även då jag inte tillför socker via dieten? Nåja, stress kan höja både blodsocker och blodtryck och de senaste dagarna har varit ganska omvälvande. Jag låter bli slutsatserna tills vidare. Jag behöver faktiskt inte mer att oroa mig för.

Pulsen har gått ned i och med insättningen av medicin. Däremot verkar inte blodtrycket ha fått någon större effekt av vare sig medicin eller kostomläggning. Men likadant där, det får stanna vid att vara observationer tills vidare. Jag behöver inte dra några slutsatser riktigt än.

Gurkcool doktor

Jag tog morgonblodtryck, det var ungefär lika högt som dagen innan. Ingen frukost. Jag har fortfarande inte någon aptit. Pallrar mig iväg till jobbet för att inte långt senare gå upp till vårdcentralen Centrum för att träffa distriktssköterska.

Jag kom fram med 15 minuter till godo. Då får jag veta att det skulle ha varit bättre om jag varit i Nacksta klockan 11.00 för att då träffa en läkare direkt. Då jag påtalade, med viss stolthet inför mina försök att lösa mitt hälsoproblem, att jag gått till VC och att jag ingalunda skulle kunna ta mig till Nacksta på 15 minuter fick jag en ny tid 13.30.

Den tiden hann jag till. Till min förvåning kände jag också farbror doktorn. Vi går samma danskurs. Från att ha varit en underlig stofil, blev jag nu tvingad till att känna respekt för mannen. Fast det var inte så svårt. Trevlig, professionell, intresserad och cool as a cucumber. Tja, det är inte svårt att förtjäna min respekt då. Han kollade blodtrycket, vi gick över till hans lånerum och vips fanns det ett e-recept med blodtrycksmedicin. Lite snabba råd om att låta bli godis och läsk för blodsockrets skull, inte så mycket alls när det gällde blodtrycket.

Jag åkte till Granlo och hämtade ut medicinen och därefter tillbaka till jobbet igen. Ungefär en timme efter att jag tagit min första tablett Enalapril, kände jag ett lugn i kroppen. Om det var för att pulsen gick ned, för att blodtrycket gick ned eller placebo över att jag nu stod under behandling, det vet jag inte, men det kändes skönt.

I samma veva bestämde jag mig också för att den här känslan är bra och att det nog är en bra ide om jag stressar lite mindre, bryr mig lite mindre om sådant som inte direkt rör mig eller min hälsa och kanske struntar i ännu fler sociala normer än tidigare. Jag har ingen önskan att dö. Så det kanske är en bra idé om jag ger mig själv lite förutsättningar att inte dö.

Danskursen gick bra. Jag trillade inte av pinn och det var varken mer eller mindre jobbigt än annars.